Author: Gunnar E

Posted on

Motu Digital Performer 6

Motu Digital Performer 6 (test i MM nr 1/2009)

av Gunnar E Olsson

Senast vi testade Digital Performer var i nummer 10-06. Då handlade det om version 5. Drygt två år senare är det nu dags för ytterligare en rejäl ansiktslyftning på denna veteran bland musikskaparprogram för Mac.

För den helt oinvigde föreslår vi en titt i något av våra äldre tester av Digital Performer. En sökning på www.musikermagasinet.com bör ge flera träffar. Kort kan vi bara nämna att DP fortfarande är Macplattformen trogen (ingen PC- eller Linuxversion) och att programmet hanterar ett obegränsat antal MIDI- och ljudspår – i viss mån beroende på hårdvaran. Det går förstås att använda det inbyggda ljudkortet i Macen, men också att kombinera det med andra kort. DP erbjuder även obegränsade ångra-nivåer, surroundmixning, sampleexakt MIDI- och ljudredigering, stöd för Audio Units-pluggar med mera.

Bland årets nyheter hittar vi ett rejält omarbetat grafiskt användargränssnitt. Mycket i det gamla kändes väldigt intuitivt och lättarbetat, men en efterlängtad detalj är att man nu kan förstora och förminska spåren i Track-fönstret både vertikalt och horisontellt. Den vertikala biten saknades av någon outgrundlig anledning i tidigare versioner, vilket gjorde att fönstren ibland var en aning svårlästa. Detta är alltså numera ett minne blott.

Motu har också släppt lite på sin ”egen” design och bland annat anammat Mac OS X:s ”trafikljusknappar” för att öppna och stänga fönster med mera. Tillsammans med Consolidate Window-funktionen – som innebär att man kan skapa ett eget fönster som innehåller precis de delar av programmet man behöver – gör detta att DP6 blir väldigt överskådligt. En nackdel är kanske att man behöver en rätt stor skärm för att programmet ska komma till sin fulla rätt.

INSTALLATION

Man kommer snabbt igång med DP6. Programpaketet innehåller en installations-CD, två skivor med extra bonusfiler och två handböcker: en Getting Started-del på 132 sidor och en fylligare User Guide på 1072 sidor. Så ska det se ut. Inte för att man känner sig handikappad utan den stora handboken, men det är väldigt bra att den finns när man väl behöver den. Det är en lättnad att slippa behöva bläddra i ett gigantiskt PDF-dokument på samma skärm där man försöker åstadkomma en musiksnutt med fyrtiotre ljudspår.

Installationen är mycket smärtfri. Det enda som krävs är ett serienummer – inga krångliga auktoriseringsförfaranden, ingen USB-dongel – och att installations-CD:n får ligga kvar i maskinen tills installationen och registreringen är färdig. Man kan till och med göra en säkerhetskopia av skivan och använda den för installationen. Tack för denna tillit, Motu!

När man drar igång DP första gången går programmet igenom alla installerade pluggar för att kolla att de inte riskerar att krascha programmet. De som av någon anledning inte klarar testet läggs åt sidan för att inte ställa till förtret i fortsättningen. Alla dessa pluggar visas i en lista där man sedan själv kan bestämma om man – tvärtemot Motus rekommendationer – ändå vill ladda in någon tveksam plugg.

För den som inte gillar att leva fullt så farligt kan vi rekommendera ett hjälpprogram från Audiofile Engineering, Audio Unit Manager, där man kan lägga upp listor över de AU-pluggar som ska laddas in i olika program. Detta kom väl till pass denna gång eftersom jag till att börja med hade några mystiska krascher vid uppstarten av DP6. Efter att ha stängt av några äldre pluggar fungerade DP som ett schweizerur igen.

NYHETER

Förutom det uppfräschade användargränssnittet har DP6 fått bättre färgkodningsfunktioner, möjligheter att skapa ett valfritt antal flikar i många fönster, en ny ”comping”-funktion (se nedan) samt två nya pluggar, Masterworks Leveler och Proverb, som beskrivs mer i detalj längre fram i texten. Dessutom har man förbättrat integreringsmöjligheterna med videoredigeringsprogrammet Final Cut Pro och även utvecklat andra funktioner som gör DP till ett av de allra bästa ljudverktygen i film- och videoredigeringssammanhang.

DP6 har också fått bättre stöd för fler olika ljudformat och ett avancerat stöd för både mjukvaruinstrument och andra pluggar. Bland annat kan programmet hantera pluggar med sidechain-funktioner, till exempel kompressorer med externa triggningsfunktioner. En för-renderingsfunktion gör att DP nu kan hantera fler mjukvaruinstrument och att dessa inte behöver ”frysas” innan man gör en bounce-mixning till hårddisk. Man kan förresten även bränna en CD direkt vid en sådan nedmixning. Inte illa!

COMPING

Den nya comping-funktionen (se bild) består av en rad olika verktyg som underlättar när man till exempel vill sammanställa ett sångspår av en mängd olika tagningar. Man har redan tidigare kunnat göra flera olika tagningar (takes) på samma spår, men nu kan man plocka fram alla dessa och lägga dem på olika spår, plocka ut de bästa bitarna ur varje tagning och sedan sammanställa dessa till ”det optimala spåret”. Man kan sedan lägga övertoningar på varje skarv i det slutgiltiga spåret, för att på så sätt ytterligare bättra på illusionen av den perfekta tagningen.

Detta är en mycket efterlängtad funktion, som visserligen funnits tidigare i andra program men som i DP:s variant känns ypperligt lättjobbad!

NYA PLUGGGAR

De två nya pluggarna Masterworks Leveler och ProVerb (se nästa sida) är värda ett särskilt omnämnande. Den förstnämnda har den klassiska hårdvaran Teletronix LA-2A som förebild och ProVerb är ett så kallat convolution-reverb av mycket god klass.

Masterworks Leveler har fyra olika lägen: Fast Modern, Slow Modern, Fast Vintage och Slow Vintage. Den har reglage för Gain Reduction, Makeup Gain och Respons. Man kan välja att köra den som kompressor eller som limiter, och den har en rejäl VU-mätare som kan visa nivån in eller ut, alternativt mängden gain reduction. Självfallet finns även en bypassfunktion.

Masterworks Leveler har ett brett användningsområde. De båda Vintage-lägena speglar karaktären hos en klassisk optopkopplad kompressor tämligen väl; där finns en hel del av den feta, ”goa” värmen. Modern-lägena har ett mer öppet och transparent ljud – mindre färg och samtidigt kanske lättare att använda. Båda dessa grundkaraktärer är i sig karaktäristiska för olika tillverkningår, enligt Motu. Som användare är jag tacksam för att man valt att inkludera alla fyra varianterna.

ProVerb hör till den nya generationen reverb, convolution-reverb, som bygger på samplingar av verkliga akustiska miljöer. Med ProVerb följer en rad färdiga preset. Här hittar vi allt från stora katedraler och konserthallar till små intima rum och krypin och det låter riktigt, riktigt bra! En anledning till detta är att man kan anpassa klangen i reverbet på en mängd olika vis. Det finns reglage för olika filterfunktioner (4-bands parametrisk EQ), pre-delay, damping och naturligtvis de vanliga reglagen för panorering/stereobredd, in- och utnivå samt mixnivå mellan torrt och påverkat ljud.

Den fräckaste funktionen är dock det som Motu kallar Dynamic Mix. Det är en kompressordel med en sorts ducking-funktion. Med den kan man låta ljudet vara tämligen torrt i partier där det händer mycket på ljudspåret, för att sedan släppa fram reverbet när mixen glesnar. Det gör det betydligt lättare att hantera en riktigt tät mix utan att ljudbilden blir för stökig. Mycket bra tänkt, och ett fint tillskott till DP6-paketet.

PRESTANDA

Vad gäller prestanda har Motu förbättrat delar av ljudmotorn. Hanteringen av mjukvaruinstrument fungerar nu också betydligt smidigare tack vare att instrumenten för-renderas innan låten där de ska användas börjar spela. Det innebär att DP6 kan hantera fler samtidiga instrument än både tidigare DP-versioner och, enligt Motu själva, många av konkurrenterna.

Jag tycker också att man märker större skillnad mellan att köra DP6 på en Intel-Mac och en äldre G5 jämfört med tidigare. Starten av programmet går nu hypersnabbt i en Intelmaskin. På 40 sekunder har ett projekt med ett tjugotal spår och ett trettiotal pluggar laddats på min MacBook Pro. På den raskaste G5-maskinen tar detta ett par minuter. DP6 verkar inte heller göra någon större skillnad på om jag använder Macens inbyggda ljudkort eller ett firewirebaserat kort. På lägsta buffertinställningen (64) hostar den till med ovanstående projekt då och då, men redan vid 128 jobbbar den sig igenom låten utan att blinka till en enda gång. CPU-mätaren pendlar mellan 30 och 40 procent och playback-mätaren ger överhuvudtaget knappt något utslag.

Bortsett från den äldre plugg som bråkade vid uppstart de första gångerna känns DP6 också mycket trygg och stabil. Inga krasher noterades efter att jag valt bort den bråkande pluggen.

SAMMANFATTNING

Digital Performer har länge varit mitt förstahandsval bland musikprogram när GarageBand inte räcker till. Det är lätt att komma igång med, oerhört lättjobbat, lätt att konfigurera efter ens egna preferenser, det har utmärkta (och stabila) exportfunktioner et cetera. Den största anledningen är kanske ändå det faktum att det mesta man kan göra i Digital Performer känns analogt – trots namnet. Det väcker alltid minnet av en funktion i den analoga värld jag vuxit upp med. Det känns bara rätt och självklart. Det ofta missbrukade ordet intuitivt dyker upp som en given beskrivning av DP, och denna egenskap förstärks med nya DP6.

De nya pluggarna i DP6 blev genast mina favoriter, och då speciellt ProVerb. Jag är också mycket nöjd med den nya comping-funktionen. Eftersom jag ofta gör många tagningar av varje pålägg och har svårt att bestämma mig för vilket som fungerar bäst, kommer den som en skänk från ovan.

DP har alltså blivit både snabbare att jobba med, kraftfullare, snyggare och mer välutrustat. Vad mer kan man önska sig? Ja, det skulle förstås vara den där knappen för inspiration som jag förutspådde redan inför DP5. Den har inte dykt upp ännu, men i DP7 är jag så gott som säker på att den kommer.

Posted on

Motu Digital Performer 4.5

Motu Digital Performer 4.5 (test i MM nr 4/2005)

av Gunnar E Olsson

Med version 4.5 av Digital Performer bör Mark of the Unicorn ha en rejäl chans att göra sig gällande på europamarknaden. Deras hårdvara har ju sedan länge hittat många köpare både bland Mac- och PC-användare. Är det nu äntligen dags för mjukvaran att få sin rättmätiga plats i var mans Mac?

DP 4.5 innehåller en mängd nya funktioner både vad gäller gränssnitt och annat mer matnyttigt. Några av de tyngre nyheterna är Beat Detection Engine, latency-kompensation, MasterWorks EQ, utökat Pro Tools-stöd och Consolidated Window, där man töjt ytterligare på det redan tidigare lättarbetade användargränssnittet.

Digital Performer är ett av de mer anrika sequencerprogrammen på Macsidan. Det har aldrig heller funnits för någon annan plattform, även om Motus välrenommerade MIDI- och audiointerface funnit lyckliga användare i alla led. Vad gäller olika funktioner och extratillbehör får man kanske inte lika mycket serverat på fatet som när man köper till exempel Logic Pro, men DP har mycket annat som talar till dess fördel, bland annat ett mycket intuitivt och lättarbetat gränssnitt – något man kanske inte alltid är så bortskämd med. För övrigt finns allt man kan behöva i DP-paketet. Programmet har en transportdel där man även kommer åt en hel del andra funktioner, det finns en välutbyggd mixerdel (för både MIDI och audio), ett Track Window (motsvarar Arrange-fönstret hos vissa konkurrenter) där det mesta i inspelningsväg kan styras ifrån, det finns en notskriftsdel och olika Editor-fönster för alla former av redigering: Sequence-, MIDI- , Soundbites (audio), Event List, trumspår etc.

Många av fönstren har minimenyer för ytterligare val och funktioner. Deras utseende överensstämmer kanske inte till punkt och pricka med vanliga Mac OS X-fönster – Motu har hoppat över Apples trafikljusknappar och designat efter eget huvud i stället – men dessa olikheter är något man ganska snart vänjer sig vid. Man har också i vissa fönster lagt till några funktioner, som man inte hittar i andra, men inte heller detta är något större problem. Till exempel har både Mixer- och Sequence Editor-fönstren en liten tabell i vänsterkanten, där man kan välja vilka spår som ska visas i det stora fönstret. Självfallet kan man även välja att gömma denna tabelldel.

HISTORIK

Digital Performer har utvecklats ur Performer, som var ett av de första sequencerprogrammen för Macintoshdatorn. Till skillnad från flera av de andra inspelningsprogrammen från USA har Motu aldrig flörtat med den stora skara PC-användare som finns bland musiker – i alla fall inte med sin mjukvara. I sitt hemland har DP länge rönt stora framgångar både vad gäller försäljning och vad beträffar name-dropping-faktorn: många kända musiker har använt DP till sina olika musikprojekt – det må vara inspelning av allt från popplattor till riktigt seriösa filmmusikprojekt.

I Europa – och Sverige – har det varit betydligt svårare att övertyga den av tradition mycket stora skara Logic- och Cubaseanvändare, som ofta kört sina program ända sedan Ataritiden.

Musikermagasinet har med jämna mellanrum kikat på de olika versioner av DP som nått vår kust. Vi kan rekommendera en titt i MM 9-00, MM 12-01 och MM 8-03 i ert eller vårt arkiv.

Motu har ofta hittat egna lösningar och funktioner som ibland varit geniala och andra gånger kanske mer utslag för den inte-uppfunnit-här-mentalitet som ibland präglar mjukarvaruföretag på musiksidan.

Bland de mer lyckade lösningarna kan vi nog placera både MAS, eller Motu Audio System, som är den ljudmotor som driver DP framåt och MIDI Time Stamping som möjliggör extremt tajt MIDI-hantering om man använder MOTU:s MIDI-interface.

Till deras försvar får man säga att de på sistone öppnat upp rejält mot omvärlden och anammat mycken teknologi från utsidan. Sedan tidigare finns både ReWire-, OMF-, Audio Units-stöd och den praktiska freeze-funktionen som spar på CPU-kraften. I version 4.5 tillkommer ytterligare funktioner som möjligheten att hantera Apple-loopar, mp3- och REX-filer med mera.

KOMMA IGÅNG

En av de mest positiva egenskaperna hos DP är enkelheten när det gäller att komma igång med programmet. I DP-boxen hittar vi två CD-skivor och två handböcker. Den första av CD-skivorna innehåller programinstallationen och denna är så enkel som bara en Mac-installation kan vara. Motu bör få ett rejält plus för sitt enkla kopieringsskydd – i dessa tider av evinnerliga auktoriseringskoder och hårdvarulås är det enormt befriande att se att ett mjuvaruföretag vågar lita på användaren och ser till vad som är enklast för honom/henne.

När man installerat programmet skriver man in sitt namn och en kod, som i princip är ett enkelt serienummer och sedan behöver man aldrig mer ägna detta en tanke. Denna kod tillsammans med handböckerna är det kopieringsskydd som Motu använder. Handböckerna finns endast i hårvaruform – alltså inte som pdf-dokument – något som kan vara en liten smula besvärligt om man ofta är på resande fot. Inte för att man behöver handböckerna till allt man vill företa sig. Programmet är tvärtom ett av de mer intuitiva bland sequencerprogrammen. Däremot bör Motu få ännu en guldstjärna för de välskrivna och mycket pedagogiskt upplagda handböckerna – speciellt Getting Started-delen, som på sina 100-talet sidor kan få vem som helst att på nolltid komma igång med att skapa musik i sin dator. Maken till välskriven handbok – och då har vi inte sagt något om de utmärkta illustrationerna – har jag faktiskt inte stött på på mången god dag.

I mjukvarupaketet ingår även ett gäng plugin-effekter av blandad kvalitet – alla i MAS-utförande – och ett drygt dussintal MIDI-effekter.

På CD nummer 1 finns även de drivrutiner man kan behöva om man har någon av Motus många olika interface samt ett par demoprojekt. CD nummer 2 är fullmatad med användbara loopar från olika företag.

Vad beträffar hårdvara så kan man använda den inbyggda ljuddelen i Macen, men vi rekommenderar defintivt att skaffa ett externt kort om inte ett sådant redan finns. Motu rekommenderar självfallet sina egna audiointerface. Man har ju en gedigen samling på programmet, både firewireinterface och PCI-baserade – där får man ju även fördelen av en DSP-baserad monitormixer – men det går naturligtvis att köra vad som helst i ljudkortsväg, så länge det finns Mac OS X-kompatibla drivrutiner till det. DP stödjer användandet av flera olika audiointerface på samma gång under OS X. Då kan man även blanda interface från olika tillverkare. Det har inte ens Apples egna Logic Pro lyckats med ännu.

NYHETER I DP 4.5

Uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt varför Motu valt att döpa denna version till 4.5. Vilket annat mjukvaruföretag som helst hade huggit till med en ren 5:a eller högre. Nu heter den i alla fall 4.5 och under testen har vi dessutom fått både version 4.51 och 4.52 att leka med.

Bland de tyngre nyheterna i 4.5 finns ett knippe funktioner som Motu samlat under begreppet Beat Detection Engine – något som vi ska kika lite närmare på om en stund. Där finns också latency-kompensation för alla pluggar, såväl MAS, Audio Unit, TDM och RTAS (gäller även mjukvaruinstrument). Även om man jobbar med hårdvara som TC Electronic PowerCore eller Universal Audio UAD-1, fungerar denna latency-kompensation – helt automatiskt.

Bland de andra nyheterna hittar vi en alldeles förträfflig filterplugg, MasterWorks EQ, som inspirerats av klassiska engelska mixerbord. Vi kan väl redan här avslöja att den låter bra.

Något annat som ska få det att låta bra är den nya funktionen Smooth Audio Edits, som innebär att programmet kan göra automatiska crossfades mellan ljudklipp eller fylla de luckor som kan uppstå mellan klipp med ”room tone” eller atmosfärljud, som kan letas upp manuellt eller automatiskt. Mycket användbart för till exempel filmdialog!

Något annat som kan hanteras helt automatiskt är importen av Apple Loops. Dessa kan dras och släppas till ljudspår i DP och därvid anpassas automatiskt till låtens tempo etc.

DP 4.5 kan också automatiskt kompensera den miss i synken som uppkommer då man kör DV-film tillsammans med DP. Nu kan DP låsa upp QuickTime-filmer exakt på rutan.

DP:s Bounce to Disk and Export Audio-funktion kan nu exportera till en mängd olika mp3-varianter utöver alla de vanliga ljudformaten.

DP:s mixerdel, som redan tidigare hade många bra funktioner har förbättrats ytterligare. Där finns nu stöd för 99 monospår, lika många stereospår och stereobussar. Bussarna kan nu även konfigureras fritt i det format som behövs: mono, stereo eller fritt antal kanaler för surroundmixning. Flerkanalssignaler kan summeras till en mono-tappning och varje tappning kan ligga före eller efter regel. Flexibelt!

Varje kanal i DP-mixern kan nu ha upp till 20 tappningar – om man nu mot förmodan skulle behöva detta.

DP har i och för sig fungerat alldeles förträffligt även mot Digidesigns hårdvara, men nu har Motu utlovat förbättringar även på Pro Tools-området. Bland annat ska man kunna automatisera parametrar hos alla pluggar, såväl TDM, HTDM som RTAS. Latency-kompensationen för alla pluggar ska, som vi nämnde tidigare, fungera automatiskt. RTAS- och AudioSuite-pluggar ska nu kunna användas samtidigt som TDM- och HTDM-pluggar. Alla pluggar som kan köras i Pro Tools ska nu kunna användas i DP, på samma hårdvara. Det ska också finnas stöd för TDM-instrument med bland annat freeze-/unfreeze-funktioner.

DP har nu även stöd för DirectMIDI för de instrument eller pluggar som tar emot MIDI-data. Tyvärr hade vi under testens gång inte tillfälle att pröva allt detta.

CONSOLIDATED WINDOW

Detta är en smått genialisk lösning på problemet med alla fönster som dyker upp och belamrar ens skrivbord. Om man vill kunna se både track-fönstret, mixern och några redigeringsfönster samtidigt så blir det trångt, om inte… Det är här Consolidated Window kommer in. I detta fönster kan man samordna de fönster man behöver ha uppe. Endera kan man ha ett stort fönster där till exempel Track-fönstret visas; då kan man växla mellan detta och andra fönster genom att klicka på ett flikssystem som hanterar en mängd fönster – ett system som känns igen både från till exempel Adobe Photo Shop och flera av de vanligaste webbläsarna. Om detta inte räcker till så har DP fler funktioner i sitt Consolidated Window. Man kan nämligen låta några av fönstren dela på utrymmet som finns. Man kan till exempel låta Track- och Sequence Editor-fönstren – som ju fungerar bäst i liggande formatet – dela på merparten av Consolidated-fönstret och sedan rada upp några av småfönstren, som fungerar bättre i stående format, på båda sidor om de båda stora fönstren (se bild 2). Man kan med andra ord konfigurera detta fönster helt och hållet efter ens egna behov. Det finns dessutom en uppsättning färdiga varianter för mixning, redigering etc, att välja mellan.

Tyvärr fungerar Consolidated Window lite vingligt i kombination med olika funktioner där man behöver gömma fönster för att komma åt saker på skrivbordet: till exempel ”Göm övriga”-kommandot i Finder och de nya Exposé-funktionerna i Mac OS X 10.3. Detta kan man definitivt leva med. I övrigt är Consolidated Window nämligen en alldeles förträfflig funktion.

BEAT DETECTION ENGINE

En annan riktigt efterlängtad funktion döljer sig under beteckningen Beat Detection Engine, och det är inte en ångmaskin. Det kan mer liknas vid en funktion som finns i Pro Tools och där går under namnet Beat Detective. Det handlar om att kunna hitta transienter, som ofta kommer på taktslag (beats) i musiken. Denna analys av Apple Loops, REX-filer, ACID WAV-filer eller annat ljudmaterial som man importerat eller spelat in i DP kan man låta äga rum helt automatiskt – i bakgrunden – eller manuellt. När analysen gjorts får man tunna linjer som markeringar i ljudfilerna där DP anser att taktslagen ligger. Det går självfallet att ställa in hur känslig denna analys ska vara för att man ska hitta ett optimalt antal takslag. Det går även att ta bort eller lägga till taktslag manuellt. När väl analysen ägt rum går det att hantera de nya ljudfilerna på en mängd olika sätt som tidigare varit mycket tidsödande.

Man kan använda timestretch-funktionen för att anpassa en ny fil till det tempo låten har, även om den ursprungligen har ett helt annat tempo. Det går också att kvantisera ljudfiler så de sitter supertajt i låten. Detta gäller både korta loopar och längre ljudfiler.

Man kan även applicera färdiga grooves på de nya ljudfilerna eller tvärtom: skapa grooves från nya ljudfiler.

Även vid redigering av nya ljudfiler kan man ta hjälp av DP:s nya Beat Detection Engine. Snap edits to beats och Split audio on the beats är nya funktioner som hjälper till med att få tajta ljudklipp.

För att testa några av dessa nya funktioner plockade jag fram ett gammalt trumspår som jag vid ett tidigare tillfälle hade tvingats klippa upp i en otrolig massa delar för att kunna anpassa till ett nytt komp i ett något annorlunda tempo. Det jag satt i åtskilliga timmar och fixade med kunde nu DP åstadkomma på några minuter, efter några klickningar och med bara några efterjusteringar för att städa upp ett par detaljer. Mycket imponerande – detta hade jag verkligen behövt för ett år sedan!

NYHETER I VERSION 4.51

Denna uppdatering adderade ytterligare några nya funktioner till DP… och kanske någon bugg.

DP 4.5.1 jobbar betydligt resurssnålare än tidigare versioner. En viktig anledning till detta är Dynamic CPU Management som innebär att alla Motus egna audiopluggar (MAS-pluggar) stänger av om de inte känner av någon audiosignal. Många spår i ett typisk inspelningsprojekt kan ju innehålla långa stunder av tystnad – om det inte handlar om den tyngsta dödsmetall-musiken förstås, då faller hela det följande resonemanget. Under dessa stunder av overksamhet har tidigare audiopluggarna ändå krävt sin kraft från CPU:?n, helt i onödan. Nu stänger MAS-pluggarna av när de inte används och arbetar enbart när det finns en audiosignal att jobba med. Mycket smart! Beroende på antalet pluggar i projektet kan detta spara en del CPU-resurser. Denna funktion ska även fungera när man använder AU-puggar och MAS-pluggar från tredjepartstillverkare – beroende på om man valt att implementera det i sina pluggar. De flesta mjukvaruinstrument jobbar redan på detta vis eftersom de inte tar av CPU-resurserna om de inte genererar något ljud.

I version 4.51 fick vi också flera förbättrade bounce-fuktioner. Bland annat gick det nu att spara alla inställningar när man bouncar – eller mixar ner – färdigt material till hårddisken. En mängd olika funktioner gick nu också betydligt snabbare än i tidigare versioner. Detta gäller bland annat Beat- och tempoanalysen

En knepig bugg som dök upp i version 4.51 yttrade sig så att de flesta mjukvarusyntar fick extremt lång latency – i princip blev de ospelbara. Motus support kom snabbt med ett sätt att kringgå detta problem. Om man, när man hade öppnat ett DP-projekt, först tryckte på play-knappen och därefter på stoppknappen återgick latencyn till sin normala låga nivå. Mycket märkligt!

DEN SLUTLIGA VERSIONEN?

Version 4.52 av Digital Performer fixade förstås ovannämnda bugg – och några andra. Till Motus försvar får man ju faktiskt erkänna att man både snabbt kom med ett förslag på att kringå latency-problemet och därefter snabbt kom med en uppdatering som eliminerade det. Inga mjukvaror är ju helt buggfria. Det är ett mycket gott tecken när tillverkaren snabbt erkänner att de finns och kommer med buggfixar.

Det finns naturligtvis detaljer som kan förbättras i DP 4.52. Exempelvis fungerar import av 16-bitars ljud i ett 24-bitars projekt och vice versa ganska dåligt. Det går inte att lyssna på filer som har annat bitdjup än projektets. När de väl importerats kan man förstås lätt förändra bitdjupet på dem, men ibland kan det ju var bra att kunna kontrollyssna innan man importerar en ljudfil – det är inte alltid man har namngett ljudfilerna på ett helt självklart vis. Men på det hela taget är detta en helt enastående version av Digital Performer. Kör man en tidigare version bör man defintivt fundera på att unna sig denna uppdatering. Motu har också en trevlig möjlighet där man kan köpa en ”cross-grade” – alltså en uppgradering från en konkurrerande produkt – till det facila priset av 395 US dollar. Jag blev själv lycklig ägare till DP för åtskilliga år sedan genom att ”byta upp mig” från det saligen insomnade Opcode Studio Vision – och jag har verkligen inte ångrat mig.

SAMMANFATTNING

I DP 4.5 presenterar Motu ett mycket fullödigt sequencerprogram. Vi har i denna lilla test fokuserat på några av nyheterna i DP, men vi får för den sakens skull inte glömma allt det som funnits ett tag i programmet och som nu tas som självklarheter.

Jag har i mitt arbete haft möjlighet att utforska så gott som alla sequencerprogram som finns eller funnits på Macmarknaden. Ibland hittar jag tillfälliga favoriter från andra tillverkare, men jag hittar alltid tillbaka till Digital Performer, kanske mest för att programmet är så självklart lättarbetat. Det innehåller allt som man behöver för att kunna skapa musik – utom den där inspirationsknappen förstås, men den lär dyka upp i DP 5.

Posted on

NAMM 2005

NAMM 2005 (reportage i MM nr 4/2005)

av Gunnar E Olsson

Årets NAMM Show slog alla rekord – som vanligt. Över 78 000 besökare släpptes in för att kika på vad 1 428 olika företag hade att visa upp. Det är verkligen glädjande siffror, som visar att intresset är kollossalt för nya produkter i musikbranschen, trots allt tal om stagnation.

Och intressant var det redan kvällen innan NAMM-mässan drog igång. Då visade nämligen Korg äntligen sin monstersynt OASYS, eller Open Architecture Synthesis Studio, som är instrumentets fulla namn. En utvald och förfäntansfull samling musikskribenter satt andäktigt och lyssnade på ett instrument som hela världens musiker har gått och väntat på i flera år.

Det kändes som om det var andra gången på lika många år som man fick uppleva NAMM:s höjdpunkt redan dagen innan mässan startat. För visst var det värt all väntan. OASYS lät mycket bra. De samplade instrumenten lät mycket naturtroget. Där fanns en mycket välljudande flygel. Orgeln lät mycket Hammond och analogsynten hade så feta filter så man bara njöt!

Mer information om OASYS hittar ni längre fram i texten.

Dagen därpå gick Gunnar E i däck – i halsfluss. Tack och lov fanns en backuppstab på plats som irrade runt på mässan i mitt ställe under de två dagar jag låg nedbäddad på hotellrummet och njöt av dålig amerikansk TV – finns det någon annan sort? Uppstånden på den tredje dagen hann jag ändå få mig till livs en hel del intressanta nyheter. Jag kunde konstatera att gigantiska samplingbibliotek med symfoniska orkesterinstrument fortfarande är heta (trots att Synful Orchestra försöker vända trenden) och att många instrument anpassats för att kunna spelas i en live-situation – både mjukvara och hårdvara. En bra utveckling, tycker en gammal scengångare.

ALESIS

Alesis visade ett nytt USB-baserat 24/96-ljudinterface, IO|2. Interfacet levereras med USB 2.0-drivisar och en LE-version av Cubase. Det har dubbla uppsättningar miksteg, fantommatning, nivåmätare och insertjack. Det har även MIDI och S/PDIF in/ut. Allt i en mycket kompakt låda som spänningsmatas via USB-kabeln. Man visade även en en 49-tangenters Controller/klaviatur, Photon X49, som är en utbyggd variant av Photon X25. Levereras andra kvartalet av 2005.

www.alesis.com

APPLE

I ett drag som är mycket olikt Apple berättade man på NAMM om en kommande uppdatering av Apple Logic Pro. Version 7.0.1 hade precis släppts, men detta handlade om framtiden. I den versionen skulle man stoppa in många av de funktioner som nu släppts i GarageBand 2, bland annat möjligheten att göra pitch- eller tidsförändringar på ett helt audiospår. Tanken är att GarageBand-projekt ska kunna öppnas i Logic Pro, helt sömlöst. Latency-kompensation även på bussar var en annan funktion som Apple lovade. Uppdateringen skulle dock inte vara helt gratis för nuvarande Logic Pro-användare. Relsease-datum okänt. www.apple.com

APPLIED ACOUSTICS SYSTEMS

En nyhet från Applied Acoustics Systems är String Studio VS-1 Virtual String Synthesizer för Mac OS X och Windows. String Studio är en physical modeling-synt som är skapad för att kunna återge allehanda stränginstrument på ett naturtroget sätt – utan samplingar. Det handlar alltså om sätt att återskapa alla olika sätt man kan angripa en sträng på: med plektrum, stråke, fingrar och så vidare. String Studio levererar både gitarr, bas, harpa, clavinet och olika stråkinstrument och kan dessutom skapa nya instrument som ingen hört tidigare. Börjar säljas första kvartalet 2005.

www.applied-acoustics.com

BLUE

Den första av flera nyheter som kommer från Blue under 2005, Kickball, visades på NAMM-mässan. Kickball är en fantommatad dynamisk mikrofon – den andra i sitt slag, den första var the Ball, också från Blue – som är byggd för att fungera tillsammans med lågfrekvensinstrument som bastrumma och elbas. På baksidan av miken finns en 3-vägsomkopplare för val av tre olika karaktärer på det filter som är en del av den förstärkardel som är inbyggd i Kickball. www.bluemic.com

DAMAGE CONTROL

Några av musikindustrins mest välrenommerade designers har samlats på ett nytt företag och bygger gitarrpedaler som ska slå ut det mesta. Låter det intressant? Om vi säger att flera av dem har jobbat hos Line 6 tidigare och en av dem hunnit med både Alesis, Fender och Line 6, så verkar det kanske som att man har rätt bra på fötterna. Ja, för fotpedaler är just vad de första produkterna är. Först ut från firman med namnet Damage Control är: Demonizer och Womanizer Tube Preamp Distortion Pedals (härliga namn!). Dessa båda pedaler har lite olika ljudkaraktär och användingsområde, men gemensamt för dem är att de är rörbestyckade analoga pedaler med optobaserade kompressor. Båda jobbar i klass A och har 2 st 12AX7-rör, pre/post EQ och ett sånt där gammaldags utstyrningsinstrument som Damage Control kallar Magiskt Öga. MM ser verkligen fram emot att få testa dessa nya monsterpedaler!

www.damagecontrolusa.com

DAVE SMITH INSTRUMENTS

Dave Smith Instruments visade en klaviatursförsedd version av sina stora Poly Evolver. Och lät det bra? Ja, det tyckte i alla fall Stevie Wonder som stod och trängdes med sina gigantiska livvakter just när vi ville fram och lyssna på härligheten. Poly Evolver Keyboard är en fyrarösters analog/digital synt med femoktavers klaviatur med både modulations- och pitchbend-hjul och massor av rattar och knappar. Varje röst har tillgång till två analoga oscillatorer baserade på Prophet 5-oscillatorerna och två digtala oscillatorer från Prophet VS. Den har Curtis analoga lågpassfilter och riktiga anloga VCA:er. MM testar Poly Evolver Keyboard så snart vi lagt vantarna på ett ex.

www.davesmithinstruments.com

DIGITECH

Digitech har tillsammans med Jimi Hendrixs producent, Eddie Kramer, samlat sju av Hendrixs klassiska gitarrsound i en och samma pedal. Masterbanden från Electric Ladyland-studion har använts som referens. Pedalen, Jimi Hendrix Pedal, har inbyggd expression-pedal för styrning av bland annat wah-wah. Den har sju olika förinställda olika ljud: Purple Haze, Little Wing, Voodoo Child, Foxey Lady, Star Prangled Banner, The Wind Cries Mary och All Along The Watch Tower. Det finns sju rattar för: Gain, Level, Control 1-4 och Model-kontroll som ger mängder av möjligheter att skapa egna sound. Jim Hendrix Pedal har två separata utgångar, en för förstärkare och en med högtalarsimulering för inkoppling i mixer. Hendrixpedalen levereras med nätadapter, Custom Artist gig bag och plektrum.

DF-7 Distortion Factory innehåller 7 olika klassiska distboxar i en. De olika ljuden är baserade på Ibanez TS-9 Tube Screamer, DOD Overdrive/Preamp 250, Boss DS-1, Pro Co Rat, Boss MT-2 Metal Zone, DigiTechs egen Metal Master, och Electro-Harmonix Big Muff Pi. DF-7 har en 7-läges omkopplare för val av modell, rattar för Gain, Level, Low, High, Mid samt utgångar för förstärkare och mixer med CIT högtalarsimulering.

www.digitech.com

EASTWEST

Företaget bakom bland annat Symphonic Orchestra, EastWest, visade upp ett mycket imponerande körbibliotek/virtuellt instrument: Quantum Leap Symphonic Choirs. Det innehåller 5 körer som spelats in med 3 olika mikrofonuppsättningar: närmikat, mikar på scenen och i salongen. Som användare kan man själv välja hur mycket av de olika upptagningarna man vill använda.

Symphonic Choirs har en Kontakt-motor från Native Instruments och stöd finns för AU, VSTi, DXi och RTAS. Programmet fungerar även som fristående variant. Inspelningen är gjord med 24-bitarsljud i samma lokal och med samma team som ligger bakom Symphonic Orchestra.

Biblioteket är på 37 GB och en mängd olika sångsätt och varianter har spelats in. Ett speciellt program medföljer (för både Mac och PC) där man kan skriva in text som man vill att kören ska sjunga. Den demo vi bevittnade var mycket imponerande!

www.soundsonline.com

ELECTRO-HARMONIX

English Muff’n overdrive-pedal hämtar sin inspiration från de klassiska brittiska förstärkarna. English Muff’n bygger inte på någon sorts emulering utan hämtar i stället sitt sound från två rör: ett 12AY7 och ett 12AX7 som ger ett mättat varmt rörsound.

www.ehx.com

EPIPHONE

Nick Valensi, gitarrist i the Strokes, brukade kalla sin customiserade Epiphone från 60-talet: ”det bästa instrument som aldrig gjorts!” Nu har Epiphone rättat till detta och skapat en Epiphone Elitist Nick Valensi Signature-modell baserad på hans gamla gura. Signaturmodellen är en klassisk halvakustisk Epiphonemodell med 2 P-94-mikar, Grover Rotomatic-mekanik, 24,75-tumsskala, limmad hals, 5-lagers laminerad kropp och ett Tunomatic-stall med stränghållare i trapetsmodell. Gitarren finns i Antique Natural eller Vintage Sunburst.

www.epiphone.com

FENDER

På allmän begäran har Fender nu skapat en Eric Johnson Signature Stratocaster. Johnson har designat och Fender har byggt en gitarr med en lätt, tvådelad alkropp lackad med ett tunt lager nitrocellulosalack, en lönnhals i ett stycke med 12” radie på greppbrädan och en mjuk V-profil. Den har 3 custommikar lindade efter Johnsons specar, plektrumskydd i ’57-stil och ett Vintage vibrato med 4 fjädrar. Gitarren finns i fyra olika färger: vit blond, 2-färgers sunburst, candy apple-röd och svart.

Fender visade också en ny Classic Series ‘50s Esquire, byggd i Mexico efter den enmikars telecastermodell som först såg dagens ljus 1950. Esquire har askkropp, lönnhals, vintage-stall med stålsadlar, volym-, tonkontroll och en treläges tonomkopplare. Halsen har den klassiskt korrekta 7,25-tumsradien, med vintageband och -stämskruvar. En ensam vintage-mik står för välljudet och även plektrumskyddet är av vintagemodellens enlagersvariant. Färger: vit blond, 2-färgers sunburst och svart.

www.fender.com

GIBSON

Alvin Lee, känd för sitt frenetiska spel i 60-talsgruppen Ten Years After, får nu äntligen sin Alvin Lee Signature ES-335: en kopia på hans gamla favorit en Gibson ES-335, som han kallade Big Red. Den som minns hans Going Home från Woodstock-filmen minns säkert också hans gamla ES-335. Nu har Gibson återskapat den med klistermärken och allt. Den har också en extra mittenpickup i form av en Seymour Duncan single-coilmik utöver de båda -57 Classic-mikarna.

www.gibson.com

GMEDIA

GMedia och Ohmforce visade ett intressant gemensamt projekt, mjukvarusynten MiniMonsta. Som ni kanske räknat ut handlar det om en virtuell MiniMoog och som vi märkte, som var på plats, lät den mycket bra. Nåja, i – eller snarare under – händerna på killar som Rick Wakeman och Dave Spiers så hade nog vilken gammal Farfisa som helst låtit fint. Information: www.gmediamusic.com och www.ohmforce.com.

HARTKE

Hartkes karakteristiska bashögtalare med aluminiumkonelement har sedan länge använts av basister över hela världen. Nu kommer keyboardförstärkaren Hartke KM200 med ett klassiskt Hartke 15” aluminiumkonelement i basen och en hornladdad 1” Titanium kompressionsdriver i toppen. Resultatet ska bli ett öppet, rikt och fullödigt keyboardsound. KM200 är av Hartke kickback-modell som gör att man kan köra den antingen stående upprätt eller bakåtlutad i monitorläge. Den har fyra ingångskanaler i stereo och 7-bands EQ i masterdelen. Den flexibla monitorbussektionen ger möjlighet att mixa separat för lokal lyssning, för PA och för hörlurar.

www.hartke.com

HUGHES & KETTNER

Alex Lifeson från powertrion Rush har fått en egen signaturmodell Alex Lifeson Signature TriAmp. Lifeson har länge haft Hughes & Kettner zenTera och TriAmp som sina favoritstärkare och nu har han fått en egen modell precis som han vill ha den, med svart Tolexklädsel och purpur belysning. Alex Lifeson har också sett till att 50 US dollar från varje försäljning av ett ex av hans signaturmodell går till UNICEF, så gör en inssats för världens barn och köp ett ex. Kommer senare i vår.

www.hughes-and-kettner.com

IBANEZ

På elgitarrsidan uppgraderas många av Ibanez modeller. Bland de japanbyggda Prestige-modellerna erbjuder man nu också RG-modeller utan låsbart svaj. Det nydesignade Gibraltar Plus-stallet har en mycket låg profil, liknande Lo-Pro Edge. Dessa RG-modeller har också en välvd top. Standardmodellerna i mellanprisklass har uppgraderats med nya Infinity- eller Duncan-mikrofoner, 3-lagers lönnhals och vissa med nytt Edge-stall. Steve Vai stoltserade med sin nya modell JEM77B, kallad Bad Horsie i krom/mirror finish. Han bidrog också till mässans längsta autografkö.

Nya Prestige-basar i både SR- och BTB-serien presenterades, samtliga med genomgående hals och specialdesignade mikrofoner och EQ-system från Bartolini. I Signature-serien visades en ny bandlös modell GWB105, designad Gary Willis.

På akustiska sidan uppgraderas samliga modeller i AW-, AEL-, AEG- och AEB-serien med inbyggd tuner. AW-serien med solida lock utökas med 3 nya modeller, AW28 helt i mahogny, AW85 med lock av ceder och AW90 med blankpolerat granlock.

www.ibanez.com

IK MULTIMEDIA

T-RackS, IK Multimedias analog-modeling masteringsplugin släpps nu i en TDM-version för Pro Tools. T-RackS TDM innehåller en analogliknande EQ, kompressor, limiter och Soft-Clipping.

Tillsammans med Ampeg har man också skapat en virtuell studiolösning för basförstärkar-modeling och passande effekter: Ampeg SVX. Den innehåller 20 olika basförstärkare i virtuellt utförande – många av dessa naturligtvis från Ampeg – till exempel VT Classic, SVT 5 PRO, BA500 och B15R. Ampeg SVX innehåller ett tiotal effekter: Chorus, Delay, Flanger, Phaser, Octaver, Wah, Auto Filter, Distortion, Graphic EQ och Compressor.

www.ikmultimedia.com

KORG

Korg OASYS var utan tvekan en av mässans höjdpunkter. Det är en hårdvarusynt som bygger på en snabb processor med Korgs mjukvara plus ett Linux-system i botten. OASYS är i själva verket tre syntar i en: Korgs nya HD-1 High Definition PCM-synt plus två EXi Expansion Instruments – AL-1, en kraftfull virtuell analogsynt och en förbättrad variant av CX-3 tonhjulsorgeln.

HD-1 har 172 röster och ett ljudbibliotek på 616 MB, 4-lagers velocity switching och crossfading. Varje oscillator har två nya multi-mode filter, två lågfrekvensoscillatorer, två envelope generatorer och två förstärkarkretsar.

AL-1, den virtuellt analoga syntdelen har 84 rösters polyfoni, två oscillatorer per röst, som kan åstadkomma 8 olika vågformer, sync, FM och flera olika varianter av ringmodulation. Det finns också en suboscillator, en brusgenerator och ingång för extern ljudkälla. Korgs nya multi-mode resonanta filter har valbar branthet på 12 eller 24 dB. Och vad vore väl en anlogsynt utan en 32-stegs sequencer?

Orgeldelen bygger på CX-3. Här är den ytterligare förbättrad och förutom drawbars, finns key click, justerbar percussion, chorus/vibrato och en Lesley-simulering. Självfallet har man stoppat in både ljudfunktioner från KARMA-syntarna och ljudinspelningsmöjligheter i OASYS – den kan spela in 16 audiospår till den inbyggda 40 GB hårddisken.

Frontpanelen har en mängd olika styrorgan: pads, reglar, joystick, rattar etc. Där finns också en 10,4” färgskärm med touch-funktioner. Självfallet hittar vi på baksidan alla tänkbara anslutningsmöjligheter – både för analogt och digital ljud samt en USB-kontakt.

www.korg.com

M-AUDIO

Hårdvaruspecialisterna M-Audio passade på att visa att de kan göra mjukvara också. De första två på programmet är Key Rig – en virtuell keyboardrigg – och Drum & Bass Rig – virtuella trummor och bas i en rack. Beståndsdelarna i Key Rig är SP-1 Stage Piano, som specialiserat sig på Wurlitzer-, Rhodespianon, Clavinet- och pad-ljud; MS-2, en polyphonisk synthesizer; MB-3, som kör Hammondljuden och GM-4 som är en General MIDI-modul.

Drum & Bass Rig består av en trumdel, RD-7 Real Drums; B-8 Electric Bass, som fixar allt i basväg; LC-5 Loop Creator, för all loophantering (250 loopar ingår i paketet) samt BL-6 Bassline som är en monophonisk bassynt kombinerad med en kraftfull arpeggiator/step sequencer.

Båda mjukvarorna bygger på samma ljudmotor, kan fungera självständigt eller med värddator på Mac (AU & RTAS) eller PC (VST & RTAS).

www.m-audio.com

MOTU

Mark of the Unicorn visade version 2.0 av båda sina instrumentpluggar, MachFive och MX4. MachFive 2.0, mjukvarusamplern, hanterar nu obegränsat antal parter per enhet, den har en ny browser, ny modulär syntarkitektur, komplett inbyggd mixer, större sample- och keygroup editor, time stretching av samplingar, med mera. MX4 2.0, syntpluggen, har bland annat fått fler effekter, fler presets, inbyggd pattern gate, inbyggd arpeggiator och fler modulationsmöjligheter.

Den stora nyheten var dock MOTU Symphonic Instrument, ett mjukvaruinstrument som ger användaren tillgång till 8 GB orkesterljud. Symphonic Instrument finns i de flesta pluggformat för både Mac och PC: VST, Audio Units, DXi, MAS och RTAS och varje enhet/instans kan laddas med 16 olika instrument. Det finns också ett inbyggt convolution reverb för riktigt realistiska ljudmiljöer. Ljudmotorn i Symponic Instrument är samma 32-bitars UVI-variant som används i MachFive. Det går också att ladda in alla ljud från Symphonic Instrument i MachFive om man behöver de mer avancerade möjligheterna, som samplern kan erbjuda.

www.motu.com

NATIVE INSTRUMENTS

En av de hetaste nyhetrna i NI-båset var Kontakt 2, men den kunde ni läsa om redan i förra numret av MM. En annat kraftpaket hittade vi i en kartong som det stod Electronic Instruments 2 XT på. Det bygger på Reaktormotorn och består av dessa 8 olika instrument – eller 6 instrument och 2 effekter: Photone (hybrid master synthesizer), Limelight (advanced beat composer), Metaphysical Function (soundscape synthesizer), Krypt (granular drum machine), Akkord (sequenced chord generator), Resochord (programmable polyphonic resonator), Fast FX (advanced performance effects) samt Cyan (extended vitage chorus). Electronic Instruments 2 XT kommer fulladdat med presets från en mängd olika musiker och syntprogrammerare. Var beredd på att bli överkörd!

Format: fristående eller VST 2, AU, RTAS och DXi.

www.native-instruments.com

OVATION

Gitarrtillverkaren Ovation har fått en ny generalagent i Sverige, EM Nordic, och passar på att släppa en ny serie, Ovation’s 2005 Collectors’ Edition, med en ny djupare form, utvald Englemann grantopp, hals i 5-lagers mahogny/lönn, greppbräda och stall i ebenholts, en speciell Collectors-inlägging vid 12:e band och Ovations egen patenterade OP Pro preamp..

www.ovationguitars.com

PEAVEY

Peavey visade en ny signaturförstärkare i JSX-serien. Joe Satriani har varit med och tagit fram en 2×12″-combo på 120 W. JSX 212 har en analog reverbdel, 3 switchbara kanaler, 4 EL34 i slutsteget och 4 12AX7 i förförstärkaren. Clean-kanalen har: volym, bas, mid, treble. Crunch- och Ultra-kanalen har: gain och volym, bas, mid, treble EQ och en FAT-switch.

Även Peavey Penta var en ny förstärkare som visades på NAMM. Penta är en enkanalsförstärkare, som även den har 4 EL34 och 4 12AX7-rör. Den kan leverera 140 W uteffekt och via en femlägesomkopplare kan man välja mellan 5 olika karaktärer hos Penta. Här finns inställningar med de fantasifulla namnen: Star, Bull, Tree, Mudflap Girl och Cactus – alla har haft olika förstärkare som förebild och mycket brittiskt ljud lär det bli…

Till Penta-förstärkaren kan man även köpa en speciell Penta 412 högtalarlåda med – ja ni har säkert gissa det – 4 st 12″-högtalare.

www.peavey.com

PRESONUS

Presonus har breddat sin repertoire ytterligare med ett klass A-försteg designat av Anthony DeMaria. ADL 600 är bestyckat med 6 rör som matas med 600 Volt. Det kan leverera 75 dB förstärkning, har ett frekvensomfång från 5 Hz till 80 kHz ±0,5 dB samt instrument- och lineingångar samt mikingångar med reglerbar impedans.

www.presonus.com

PRS GUITARS

PRS passade på att fira sitt 20-årsjubileum med ett par modeller: 20th Anniversary Standard och Custom. Båda modellerna har en speciell fågelinläggning i greppbrädan och kommer endast att tillverkas under 2005, så passa på! Man visade också Billy Martin SE, en signaturmodell för gitarristen i Good Charlotte, som spelat på PRS-gitarrer så länge man minns. Billy Martin SE har en solid mahognykropp och -hals, mattsvartfärg med ett speciellt fladdermusinlägg (ritat av Billy) vid 12:e band. Även Dave Navarro (Janes Addiction & Red Hot Chilly Peppers) har fått en signaturmodell, Dave Navarro Model, som i pricip är en kopia på den vita Custom 24 som Dave spelar på till vardags.

PRS SE Soapbar II är en vidare utveckling av den första SE Soapbar, nu med den speciella PRS double cutaway-formen. SE Soapbar II har en mahognykropp med limmad mahognykropp och 2 specialdesignade soapbar-mikar. Färger: Tobacco Sunburst, Black, Antique White och Vintage Cherry.

www.prsguitars.com

ROLAND

Som vanligt har Roland en massa nyheter på programmet, allt från nya digitala trummor (TD-12 & TD-3 KV) och hårddiskinspelningssystem (BR-900CD & 1200CD) till dynamiska mikrofoner (DR-30 & DR-50) och keyboardstativ (V-stand). Men något som stod ut utan stativ var Roland V-Synth XT, en rackversion av Fantom-synten matad med VC-1 (D-50-) och VC-2 (Vocal Designer-kortet). Sa vi kraftfull racksynt?

På Edirolsidan fanns också en massa nyheter. Ta till exempel R-1, en CompactFlash-baserad inspelningsmaskin som kan spela in i 24-bitarsformat via interna mikar eller från extern ljudkälla. Eller FA-66, ett brandbilsrött firewireinterface i mycket behändigt format. 24 bitar 192 kHz, 4 analoga in/ut, S/PDIF in/ut (optiskt), MIDI in/ut, 2 mikingångar med fantommatning och både 4- och 6-pinnars firewirekontakt.

www.roland.com

SAMSON

Samson Rubicon är två nya aktiva studiomonitorer av basreflextyp bestyckade med Ribbon HF-drivers. Ribbon HF-drivers har praktiskt taget ingen egen massa och alstrar därför ingen distorsion eller färgad resonans. Samsons Ribbon-drivers har åtta Neodymium Strip Line-magneter vilket ger mycket hög känslighet. Frekvensomfånget är 3 kHz-25 kHz. Hornspridningen i horisontalplanet ger ett extremt brett och naturligt ljudfält som ger mycket neutral monitorlyssning. Samson Rubicon kommer i två modeller, R5a och R6a. R5a har 2″ Ribbon HF-driver, 5″ LF-driver med Butyl Surround, 50 W LF- och 25 W HF-förstärkare, 4 läges HF nivåkontroll samt stereotele- och RCA-ingångar. R6a har 2″ Ribbon HF-driver, 6,5″ LF-driver med Butyl Surround, 75 W LF- / 25 W HF-förstärkare, 4 läges HF nivåkontroll samt stereotele-, RCA- och XLR-ingångar.

www.samsontech.com

STEINBERG

I Steinbergs bås kunde man se en player-version av deras sampler HALion. HALion Player är tänkt att tilltala nybörjargardet bland sampleranvändare. Den har ett enkelt överskådligt interface, hela HALion 3:s ljudbibliotek och ett pris som bör tilltala de flesta. Det ska också finnas möjlighet att senare uppdatera till den fulla HALion-versionen. HALion Player stödjer VST, DXi och AU-fomaten och kan också läsa alla HSB-, FXP- or FXB-filer som skapats i HALion 3. Med Q-Control-funktionen ska man kunna göra en hel del förändringar av ljuden i HALion Player. Den har 256 rösters polyfoni.

www.steinberg.net

TAKAMINE

LTD2005, är en Limited Edition OM Body Design elakustisk gitarr med trädekoration på locket som föreställer vasstrån som böjer sig för vinden. Den har positionsmarkeringar på greppbrädan som utgörs av detaljrika inlägg av frön som spridits för vinden från vassruggen. LTD2005 har ljudhålsdekoration i rosewood och ovankol och kantlister i trä och pärlemor. Det högglanspolerade locket i solid gran tillsammans med sidor och botten i solid Sapele-mahogny ska ge en stor och öppen ton. Greppbrädan är i rikt ådrad ebenholtz och har en bredd som är anpassad för fingerspel. Stämmekaniken är förgylld med bärnstensfärgade vred. Stallet är tillverkat i ebenholtz med strängmontering från bakkanten av stallet. Den kompenserade stallsadeln med underliggande Palathetic-mik är tvådelad för bättre intonering. Takamine LTD2005 har CT4B preamp med 3-bands EQ, volymkontroll och inbyggd stämapparat med pitch-kontroll.

www.takamine.com

TASCAM

FW-1804 är ett nytt rackmonterbart firewirebaserat audio-/MIDI-interface från Tascam. Det har totalt 18 in- och 12 utgångar varav 4 är mik-/line-ingångar med insert, 4 lineingångar, 8 digitala adat in/ut, en stereo S/PDIF in/ut och 2 balanserade monitorutgångar. Dessutom finns hörlursuttag med volymkontroll på fronten, där man även bestämmer vilken källa man vill lyssna på ur monitorutgångarna: Datorn, ingångarna, eller båda. FW-1804 arbetar i upp till 24 bitar / 96 kHz, har dubbla firewireanslutningar, word clock in/ut samt 2 MIDI in och 4 ut.

www.tascam.com

VOX

Engelska Vox passade på att visa 3 nya batteridrivna, rörförsedda (12AU7/ECC82) effektpedaler: Cooltron Effects Pedals.

Bulldog Distortion har omkopplingsbara dubbla kanaler – med gain och volymkontroll. Kanal 1 ger vintagedistorsion, medan kanal 2 ger en mer modern typ av aggressiv dist med neddragen mid. Kanal 2 har även en Voice-kontroll för justera den kanalens distkaraktär. Bulldog Distortion har även bas- och diskantkontroll och en riktig bypass-funktion.

Brit Boost har två olika boost-lägen. I Treble Boost-läget höjs diskanten och övre mellanregistret. I Full Range Boost-läget höjs även bas och lågmid och man kan på så sätt överstyra sin förstärkare ytterligare ett par snäpp. Brit Boost har gain-, ton och volymkontroller samt bypassfunktion.

Big Ben Overdrive svarar lite extra på dynamiken i ditt spel och ger extra power där det behövs. Även Big Ben har gain-, ton och volymkontroller samt en riktig bypassfunktion. Cooltron-pedalerna drivs av 4 penlight-batterier men man kan även köpa till en batterieliminator.

www.voxamps.co.uk

YAMAHA

Magicstomp-serien har uppdaterats med Magicstomp II, Magicstomp AG och Magicstomp EB. Denna effektpedalserie bygger på ljud från DG, AG och US Stomp-boxarna. Till det har man adderat 24-bitarseffekter från SPX-effektenheterna och mer därtill. Magicstomp II har fått 198 olika program, som nu kan redigeras utan hjälp av dator och den har också fått ett hörlursuttag, inbyggd stämapparat och mik-/förstärkar-/högtalarsimulering. Magicstomp AG är anpassad för akustiska gitarrer och EB-versionen, som är det senaste tillskottet, är tänkt för basister.

Yamaha visade också två nya intressanta halvakustiska gitarrer: AES500 (single cutaway) och SA500 (double cutaway). Båda gitarrerna ska hamna i prissegemntet: prisvärda, och de har lönnkroppar med skurna lönnlock, 24 3/4″-skala, mahognyhals och ebenholtzgreppbräda. Gitarrerna kan fås i svart eller brun sunburst och båda har Yamahas speciella f-hål.

www.yamaha.com

Posted on

NAMM 2005

NAMM 2005 (reportage i MM nr 4/2005)

av Gunnar E Olsson

Årets NAMM Show slog alla rekord – som vanligt. Över 78 000 besökare släpptes in för att kika på vad 1 428 olika företag hade att visa upp. Det är verkligen glädjande siffror, som visar att intresset är kollossalt för nya produkter i musikbranschen, trots allt tal om stagnation.

Och intressant var det redan kvällen innan NAMM-mässan drog igång. Då visade nämligen Korg äntligen sin monstersynt OASYS, eller Open Architecture Synthesis Studio, som är instrumentets fulla namn. En utvald och förfäntansfull samling musikskribenter satt andäktigt och lyssnade på ett instrument som hela världens musiker har gått och väntat på i flera år.

Det kändes som om det var andra gången på lika många år som man fick uppleva NAMM:s höjdpunkt redan dagen innan mässan startat. För visst var det värt all väntan. OASYS lät mycket bra. De samplade instrumenten lät mycket naturtroget. Där fanns en mycket välljudande flygel. Orgeln lät mycket Hammond och analogsynten hade så feta filter så man bara njöt!

Mer information om OASYS hittar ni längre fram i texten.

Dagen därpå gick Gunnar E i däck – i halsfluss. Tack och lov fanns en backuppstab på plats som irrade runt på mässan i mitt ställe under de två dagar jag låg nedbäddad på hotellrummet och njöt av dålig amerikansk TV – finns det någon annan sort? Uppstånden på den tredje dagen hann jag ändå få mig till livs en hel del intressanta nyheter. Jag kunde konstatera att gigantiska samplingbibliotek med symfoniska orkesterinstrument fortfarande är heta (trots att Synful Orchestra försöker vända trenden) och att många instrument anpassats för att kunna spelas i en live-situation – både mjukvara och hårdvara. En bra utveckling, tycker en gammal scengångare.

ALESIS

Alesis visade ett nytt USB-baserat 24/96-ljudinterface, IO|2. Interfacet levereras med USB 2.0-drivisar och en LE-version av Cubase. Det har dubbla uppsättningar miksteg, fantommatning, nivåmätare och insertjack. Det har även MIDI och S/PDIF in/ut. Allt i en mycket kompakt låda som spänningsmatas via USB-kabeln. Man visade även en en 49-tangenters Controller/klaviatur, Photon X49, som är en utbyggd variant av Photon X25. Levereras andra kvartalet av 2005.

www.alesis.com

APPLE

I ett drag som är mycket olikt Apple berättade man på NAMM om en kommande uppdatering av Apple Logic Pro. Version 7.0.1 hade precis släppts, men detta handlade om framtiden. I den versionen skulle man stoppa in många av de funktioner som nu släppts i GarageBand 2, bland annat möjligheten att göra pitch- eller tidsförändringar på ett helt audiospår. Tanken är att GarageBand-projekt ska kunna öppnas i Logic Pro, helt sömlöst. Latency-kompensation även på bussar var en annan funktion som Apple lovade. Uppdateringen skulle dock inte vara helt gratis för nuvarande Logic Pro-användare. Relsease-datum okänt. www.apple.com

APPLIED ACOUSTICS SYSTEMS

En nyhet från Applied Acoustics Systems är String Studio VS-1 Virtual String Synthesizer för Mac OS X och Windows. String Studio är en physical modeling-synt som är skapad för att kunna återge allehanda stränginstrument på ett naturtroget sätt – utan samplingar. Det handlar alltså om sätt att återskapa alla olika sätt man kan angripa en sträng på: med plektrum, stråke, fingrar och så vidare. String Studio levererar både gitarr, bas, harpa, clavinet och olika stråkinstrument och kan dessutom skapa nya instrument som ingen hört tidigare. Börjar säljas första kvartalet 2005.

www.applied-acoustics.com

BLUE

Den första av flera nyheter som kommer från Blue under 2005, Kickball, visades på NAMM-mässan. Kickball är en fantommatad dynamisk mikrofon – den andra i sitt slag, den första var the Ball, också från Blue – som är byggd för att fungera tillsammans med lågfrekvensinstrument som bastrumma och elbas. På baksidan av miken finns en 3-vägsomkopplare för val av tre olika karaktärer på det filter som är en del av den förstärkardel som är inbyggd i Kickball. www.bluemic.com

DAMAGE CONTROL

Några av musikindustrins mest välrenommerade designers har samlats på ett nytt företag och bygger gitarrpedaler som ska slå ut det mesta. Låter det intressant? Om vi säger att flera av dem har jobbat hos Line 6 tidigare och en av dem hunnit med både Alesis, Fender och Line 6, så verkar det kanske som att man har rätt bra på fötterna. Ja, för fotpedaler är just vad de första produkterna är. Först ut från firman med namnet Damage Control är: Demonizer och Womanizer Tube Preamp Distortion Pedals (härliga namn!). Dessa båda pedaler har lite olika ljudkaraktär och användingsområde, men gemensamt för dem är att de är rörbestyckade analoga pedaler med optobaserade kompressor. Båda jobbar i klass A och har 2 st 12AX7-rör, pre/post EQ och ett sånt där gammaldags utstyrningsinstrument som Damage Control kallar Magiskt Öga. MM ser verkligen fram emot att få testa dessa nya monsterpedaler!

www.damagecontrolusa.com

DAVE SMITH INSTRUMENTS

Dave Smith Instruments visade en klaviatursförsedd version av sina stora Poly Evolver. Och lät det bra? Ja, det tyckte i alla fall Stevie Wonder som stod och trängdes med sina gigantiska livvakter just när vi ville fram och lyssna på härligheten. Poly Evolver Keyboard är en fyrarösters analog/digital synt med femoktavers klaviatur med både modulations- och pitchbend-hjul och massor av rattar och knappar. Varje röst har tillgång till två analoga oscillatorer baserade på Prophet 5-oscillatorerna och två digtala oscillatorer från Prophet VS. Den har Curtis analoga lågpassfilter och riktiga anloga VCA:er. MM testar Poly Evolver Keyboard så snart vi lagt vantarna på ett ex.

www.davesmithinstruments.com

DIGITECH

Digitech har tillsammans med Jimi Hendrixs producent, Eddie Kramer, samlat sju av Hendrixs klassiska gitarrsound i en och samma pedal. Masterbanden från Electric Ladyland-studion har använts som referens. Pedalen, Jimi Hendrix Pedal, har inbyggd expression-pedal för styrning av bland annat wah-wah. Den har sju olika förinställda olika ljud: Purple Haze, Little Wing, Voodoo Child, Foxey Lady, Star Prangled Banner, The Wind Cries Mary och All Along The Watch Tower. Det finns sju rattar för: Gain, Level, Control 1-4 och Model-kontroll som ger mängder av möjligheter att skapa egna sound. Jim Hendrix Pedal har två separata utgångar, en för förstärkare och en med högtalarsimulering för inkoppling i mixer. Hendrixpedalen levereras med nätadapter, Custom Artist gig bag och plektrum.

DF-7 Distortion Factory innehåller 7 olika klassiska distboxar i en. De olika ljuden är baserade på Ibanez TS-9 Tube Screamer, DOD Overdrive/Preamp 250, Boss DS-1, Pro Co Rat, Boss MT-2 Metal Zone, DigiTechs egen Metal Master, och Electro-Harmonix Big Muff Pi. DF-7 har en 7-läges omkopplare för val av modell, rattar för Gain, Level, Low, High, Mid samt utgångar för förstärkare och mixer med CIT högtalarsimulering.

www.digitech.com

EASTWEST

Företaget bakom bland annat Symphonic Orchestra, EastWest, visade upp ett mycket imponerande körbibliotek/virtuellt instrument: Quantum Leap Symphonic Choirs. Det innehåller 5 körer som spelats in med 3 olika mikrofonuppsättningar: närmikat, mikar på scenen och i salongen. Som användare kan man själv välja hur mycket av de olika upptagningarna man vill använda.

Symphonic Choirs har en Kontakt-motor från Native Instruments och stöd finns för AU, VSTi, DXi och RTAS. Programmet fungerar även som fristående variant. Inspelningen är gjord med 24-bitarsljud i samma lokal och med samma team som ligger bakom Symphonic Orchestra.

Biblioteket är på 37 GB och en mängd olika sångsätt och varianter har spelats in. Ett speciellt program medföljer (för både Mac och PC) där man kan skriva in text som man vill att kören ska sjunga. Den demo vi bevittnade var mycket imponerande!

www.soundsonline.com

ELECTRO-HARMONIX

English Muff’n overdrive-pedal hämtar sin inspiration från de klassiska brittiska förstärkarna. English Muff’n bygger inte på någon sorts emulering utan hämtar i stället sitt sound från två rör: ett 12AY7 och ett 12AX7 som ger ett mättat varmt rörsound.

www.ehx.com

EPIPHONE

Nick Valensi, gitarrist i the Strokes, brukade kalla sin customiserade Epiphone från 60-talet: ”det bästa instrument som aldrig gjorts!” Nu har Epiphone rättat till detta och skapat en Epiphone Elitist Nick Valensi Signature-modell baserad på hans gamla gura. Signaturmodellen är en klassisk halvakustisk Epiphonemodell med 2 P-94-mikar, Grover Rotomatic-mekanik, 24,75-tumsskala, limmad hals, 5-lagers laminerad kropp och ett Tunomatic-stall med stränghållare i trapetsmodell. Gitarren finns i Antique Natural eller Vintage Sunburst.

www.epiphone.com

FENDER

På allmän begäran har Fender nu skapat en Eric Johnson Signature Stratocaster. Johnson har designat och Fender har byggt en gitarr med en lätt, tvådelad alkropp lackad med ett tunt lager nitrocellulosalack, en lönnhals i ett stycke med 12” radie på greppbrädan och en mjuk V-profil. Den har 3 custommikar lindade efter Johnsons specar, plektrumskydd i ’57-stil och ett Vintage vibrato med 4 fjädrar. Gitarren finns i fyra olika färger: vit blond, 2-färgers sunburst, candy apple-röd och svart.

Fender visade också en ny Classic Series ‘50s Esquire, byggd i Mexico efter den enmikars telecastermodell som först såg dagens ljus 1950. Esquire har askkropp, lönnhals, vintage-stall med stålsadlar, volym-, tonkontroll och en treläges tonomkopplare. Halsen har den klassiskt korrekta 7,25-tumsradien, med vintageband och -stämskruvar. En ensam vintage-mik står för välljudet och även plektrumskyddet är av vintagemodellens enlagersvariant. Färger: vit blond, 2-färgers sunburst och svart.

www.fender.com

GIBSON

Alvin Lee, känd för sitt frenetiska spel i 60-talsgruppen Ten Years After, får nu äntligen sin Alvin Lee Signature ES-335: en kopia på hans gamla favorit en Gibson ES-335, som han kallade Big Red. Den som minns hans Going Home från Woodstock-filmen minns säkert också hans gamla ES-335. Nu har Gibson återskapat den med klistermärken och allt. Den har också en extra mittenpickup i form av en Seymour Duncan single-coilmik utöver de båda -57 Classic-mikarna.

www.gibson.com

GMEDIA

GMedia och Ohmforce visade ett intressant gemensamt projekt, mjukvarusynten MiniMonsta. Som ni kanske räknat ut handlar det om en virtuell MiniMoog och som vi märkte, som var på plats, lät den mycket bra. Nåja, i – eller snarare under – händerna på killar som Rick Wakeman och Dave Spiers så hade nog vilken gammal Farfisa som helst låtit fint. Information: www.gmediamusic.com och www.ohmforce.com.

HARTKE

Hartkes karakteristiska bashögtalare med aluminiumkonelement har sedan länge använts av basister över hela världen. Nu kommer keyboardförstärkaren Hartke KM200 med ett klassiskt Hartke 15” aluminiumkonelement i basen och en hornladdad 1” Titanium kompressionsdriver i toppen. Resultatet ska bli ett öppet, rikt och fullödigt keyboardsound. KM200 är av Hartke kickback-modell som gör att man kan köra den antingen stående upprätt eller bakåtlutad i monitorläge. Den har fyra ingångskanaler i stereo och 7-bands EQ i masterdelen. Den flexibla monitorbussektionen ger möjlighet att mixa separat för lokal lyssning, för PA och för hörlurar.

www.hartke.com

HUGHES & KETTNER

Alex Lifeson från powertrion Rush har fått en egen signaturmodell Alex Lifeson Signature TriAmp. Lifeson har länge haft Hughes & Kettner zenTera och TriAmp som sina favoritstärkare och nu har han fått en egen modell precis som han vill ha den, med svart Tolexklädsel och purpur belysning. Alex Lifeson har också sett till att 50 US dollar från varje försäljning av ett ex av hans signaturmodell går till UNICEF, så gör en inssats för världens barn och köp ett ex. Kommer senare i vår.

www.hughes-and-kettner.com

IBANEZ

På elgitarrsidan uppgraderas många av Ibanez modeller. Bland de japanbyggda Prestige-modellerna erbjuder man nu också RG-modeller utan låsbart svaj. Det nydesignade Gibraltar Plus-stallet har en mycket låg profil, liknande Lo-Pro Edge. Dessa RG-modeller har också en välvd top. Standardmodellerna i mellanprisklass har uppgraderats med nya Infinity- eller Duncan-mikrofoner, 3-lagers lönnhals och vissa med nytt Edge-stall. Steve Vai stoltserade med sin nya modell JEM77B, kallad Bad Horsie i krom/mirror finish. Han bidrog också till mässans längsta autografkö.

Nya Prestige-basar i både SR- och BTB-serien presenterades, samtliga med genomgående hals och specialdesignade mikrofoner och EQ-system från Bartolini. I Signature-serien visades en ny bandlös modell GWB105, designad Gary Willis.

På akustiska sidan uppgraderas samliga modeller i AW-, AEL-, AEG- och AEB-serien med inbyggd tuner. AW-serien med solida lock utökas med 3 nya modeller, AW28 helt i mahogny, AW85 med lock av ceder och AW90 med blankpolerat granlock.

www.ibanez.com

IK MULTIMEDIA

T-RackS, IK Multimedias analog-modeling masteringsplugin släpps nu i en TDM-version för Pro Tools. T-RackS TDM innehåller en analogliknande EQ, kompressor, limiter och Soft-Clipping.

Tillsammans med Ampeg har man också skapat en virtuell studiolösning för basförstärkar-modeling och passande effekter: Ampeg SVX. Den innehåller 20 olika basförstärkare i virtuellt utförande – många av dessa naturligtvis från Ampeg – till exempel VT Classic, SVT 5 PRO, BA500 och B15R. Ampeg SVX innehåller ett tiotal effekter: Chorus, Delay, Flanger, Phaser, Octaver, Wah, Auto Filter, Distortion, Graphic EQ och Compressor.

www.ikmultimedia.com

KORG

Korg OASYS var utan tvekan en av mässans höjdpunkter. Det är en hårdvarusynt som bygger på en snabb processor med Korgs mjukvara plus ett Linux-system i botten. OASYS är i själva verket tre syntar i en: Korgs nya HD-1 High Definition PCM-synt plus två EXi Expansion Instruments – AL-1, en kraftfull virtuell analogsynt och en förbättrad variant av CX-3 tonhjulsorgeln.

HD-1 har 172 röster och ett ljudbibliotek på 616 MB, 4-lagers velocity switching och crossfading. Varje oscillator har två nya multi-mode filter, två lågfrekvensoscillatorer, två envelope generatorer och två förstärkarkretsar.

AL-1, den virtuellt analoga syntdelen har 84 rösters polyfoni, två oscillatorer per röst, som kan åstadkomma 8 olika vågformer, sync, FM och flera olika varianter av ringmodulation. Det finns också en suboscillator, en brusgenerator och ingång för extern ljudkälla. Korgs nya multi-mode resonanta filter har valbar branthet på 12 eller 24 dB. Och vad vore väl en anlogsynt utan en 32-stegs sequencer?

Orgeldelen bygger på CX-3. Här är den ytterligare förbättrad och förutom drawbars, finns key click, justerbar percussion, chorus/vibrato och en Lesley-simulering. Självfallet har man stoppat in både ljudfunktioner från KARMA-syntarna och ljudinspelningsmöjligheter i OASYS – den kan spela in 16 audiospår till den inbyggda 40 GB hårddisken.

Frontpanelen har en mängd olika styrorgan: pads, reglar, joystick, rattar etc. Där finns också en 10,4” färgskärm med touch-funktioner. Självfallet hittar vi på baksidan alla tänkbara anslutningsmöjligheter – både för analogt och digital ljud samt en USB-kontakt.

www.korg.com

M-AUDIO

Hårdvaruspecialisterna M-Audio passade på att visa att de kan göra mjukvara också. De första två på programmet är Key Rig – en virtuell keyboardrigg – och Drum & Bass Rig – virtuella trummor och bas i en rack. Beståndsdelarna i Key Rig är SP-1 Stage Piano, som specialiserat sig på Wurlitzer-, Rhodespianon, Clavinet- och pad-ljud; MS-2, en polyphonisk synthesizer; MB-3, som kör Hammondljuden och GM-4 som är en General MIDI-modul.

Drum & Bass Rig består av en trumdel, RD-7 Real Drums; B-8 Electric Bass, som fixar allt i basväg; LC-5 Loop Creator, för all loophantering (250 loopar ingår i paketet) samt BL-6 Bassline som är en monophonisk bassynt kombinerad med en kraftfull arpeggiator/step sequencer.

Båda mjukvarorna bygger på samma ljudmotor, kan fungera självständigt eller med värddator på Mac (AU & RTAS) eller PC (VST & RTAS).

www.m-audio.com

MOTU

Mark of the Unicorn visade version 2.0 av båda sina instrumentpluggar, MachFive och MX4. MachFive 2.0, mjukvarusamplern, hanterar nu obegränsat antal parter per enhet, den har en ny browser, ny modulär syntarkitektur, komplett inbyggd mixer, större sample- och keygroup editor, time stretching av samplingar, med mera. MX4 2.0, syntpluggen, har bland annat fått fler effekter, fler presets, inbyggd pattern gate, inbyggd arpeggiator och fler modulationsmöjligheter.

Den stora nyheten var dock MOTU Symphonic Instrument, ett mjukvaruinstrument som ger användaren tillgång till 8 GB orkesterljud. Symphonic Instrument finns i de flesta pluggformat för både Mac och PC: VST, Audio Units, DXi, MAS och RTAS och varje enhet/instans kan laddas med 16 olika instrument. Det finns också ett inbyggt convolution reverb för riktigt realistiska ljudmiljöer. Ljudmotorn i Symponic Instrument är samma 32-bitars UVI-variant som används i MachFive. Det går också att ladda in alla ljud från Symphonic Instrument i MachFive om man behöver de mer avancerade möjligheterna, som samplern kan erbjuda.

www.motu.com

NATIVE INSTRUMENTS

En av de hetaste nyhetrna i NI-båset var Kontakt 2, men den kunde ni läsa om redan i förra numret av MM. En annat kraftpaket hittade vi i en kartong som det stod Electronic Instruments 2 XT på. Det bygger på Reaktormotorn och består av dessa 8 olika instrument – eller 6 instrument och 2 effekter: Photone (hybrid master synthesizer), Limelight (advanced beat composer), Metaphysical Function (soundscape synthesizer), Krypt (granular drum machine), Akkord (sequenced chord generator), Resochord (programmable polyphonic resonator), Fast FX (advanced performance effects) samt Cyan (extended vitage chorus). Electronic Instruments 2 XT kommer fulladdat med presets från en mängd olika musiker och syntprogrammerare. Var beredd på att bli överkörd!

Format: fristående eller VST 2, AU, RTAS och DXi.

www.native-instruments.com

OVATION

Gitarrtillverkaren Ovation har fått en ny generalagent i Sverige, EM Nordic, och passar på att släppa en ny serie, Ovation’s 2005 Collectors’ Edition, med en ny djupare form, utvald Englemann grantopp, hals i 5-lagers mahogny/lönn, greppbräda och stall i ebenholts, en speciell Collectors-inlägging vid 12:e band och Ovations egen patenterade OP Pro preamp..

www.ovationguitars.com

PEAVEY

Peavey visade en ny signaturförstärkare i JSX-serien. Joe Satriani har varit med och tagit fram en 2×12″-combo på 120 W. JSX 212 har en analog reverbdel, 3 switchbara kanaler, 4 EL34 i slutsteget och 4 12AX7 i förförstärkaren. Clean-kanalen har: volym, bas, mid, treble. Crunch- och Ultra-kanalen har: gain och volym, bas, mid, treble EQ och en FAT-switch.

Även Peavey Penta var en ny förstärkare som visades på NAMM. Penta är en enkanalsförstärkare, som även den har 4 EL34 och 4 12AX7-rör. Den kan leverera 140 W uteffekt och via en femlägesomkopplare kan man välja mellan 5 olika karaktärer hos Penta. Här finns inställningar med de fantasifulla namnen: Star, Bull, Tree, Mudflap Girl och Cactus – alla har haft olika förstärkare som förebild och mycket brittiskt ljud lär det bli…

Till Penta-förstärkaren kan man även köpa en speciell Penta 412 högtalarlåda med – ja ni har säkert gissa det – 4 st 12″-högtalare.

www.peavey.com

PRESONUS

Presonus har breddat sin repertoire ytterligare med ett klass A-försteg designat av Anthony DeMaria. ADL 600 är bestyckat med 6 rör som matas med 600 Volt. Det kan leverera 75 dB förstärkning, har ett frekvensomfång från 5 Hz till 80 kHz ±0,5 dB samt instrument- och lineingångar samt mikingångar med reglerbar impedans.

www.presonus.com

PRS GUITARS

PRS passade på att fira sitt 20-årsjubileum med ett par modeller: 20th Anniversary Standard och Custom. Båda modellerna har en speciell fågelinläggning i greppbrädan och kommer endast att tillverkas under 2005, så passa på! Man visade också Billy Martin SE, en signaturmodell för gitarristen i Good Charlotte, som spelat på PRS-gitarrer så länge man minns. Billy Martin SE har en solid mahognykropp och -hals, mattsvartfärg med ett speciellt fladdermusinlägg (ritat av Billy) vid 12:e band. Även Dave Navarro (Janes Addiction & Red Hot Chilly Peppers) har fått en signaturmodell, Dave Navarro Model, som i pricip är en kopia på den vita Custom 24 som Dave spelar på till vardags.

PRS SE Soapbar II är en vidare utveckling av den första SE Soapbar, nu med den speciella PRS double cutaway-formen. SE Soapbar II har en mahognykropp med limmad mahognykropp och 2 specialdesignade soapbar-mikar. Färger: Tobacco Sunburst, Black, Antique White och Vintage Cherry.

www.prsguitars.com

ROLAND

Som vanligt har Roland en massa nyheter på programmet, allt från nya digitala trummor (TD-12 & TD-3 KV) och hårddiskinspelningssystem (BR-900CD & 1200CD) till dynamiska mikrofoner (DR-30 & DR-50) och keyboardstativ (V-stand). Men något som stod ut utan stativ var Roland V-Synth XT, en rackversion av Fantom-synten matad med VC-1 (D-50-) och VC-2 (Vocal Designer-kortet). Sa vi kraftfull racksynt?

På Edirolsidan fanns också en massa nyheter. Ta till exempel R-1, en CompactFlash-baserad inspelningsmaskin som kan spela in i 24-bitarsformat via interna mikar eller från extern ljudkälla. Eller FA-66, ett brandbilsrött firewireinterface i mycket behändigt format. 24 bitar 192 kHz, 4 analoga in/ut, S/PDIF in/ut (optiskt), MIDI in/ut, 2 mikingångar med fantommatning och både 4- och 6-pinnars firewirekontakt.

www.roland.com

SAMSON

Samson Rubicon är två nya aktiva studiomonitorer av basreflextyp bestyckade med Ribbon HF-drivers. Ribbon HF-drivers har praktiskt taget ingen egen massa och alstrar därför ingen distorsion eller färgad resonans. Samsons Ribbon-drivers har åtta Neodymium Strip Line-magneter vilket ger mycket hög känslighet. Frekvensomfånget är 3 kHz-25 kHz. Hornspridningen i horisontalplanet ger ett extremt brett och naturligt ljudfält som ger mycket neutral monitorlyssning. Samson Rubicon kommer i två modeller, R5a och R6a. R5a har 2″ Ribbon HF-driver, 5″ LF-driver med Butyl Surround, 50 W LF- och 25 W HF-förstärkare, 4 läges HF nivåkontroll samt stereotele- och RCA-ingångar. R6a har 2″ Ribbon HF-driver, 6,5″ LF-driver med Butyl Surround, 75 W LF- / 25 W HF-förstärkare, 4 läges HF nivåkontroll samt stereotele-, RCA- och XLR-ingångar.

www.samsontech.com

STEINBERG

I Steinbergs bås kunde man se en player-version av deras sampler HALion. HALion Player är tänkt att tilltala nybörjargardet bland sampleranvändare. Den har ett enkelt överskådligt interface, hela HALion 3:s ljudbibliotek och ett pris som bör tilltala de flesta. Det ska också finnas möjlighet att senare uppdatera till den fulla HALion-versionen. HALion Player stödjer VST, DXi och AU-fomaten och kan också läsa alla HSB-, FXP- or FXB-filer som skapats i HALion 3. Med Q-Control-funktionen ska man kunna göra en hel del förändringar av ljuden i HALion Player. Den har 256 rösters polyfoni.

www.steinberg.net

TAKAMINE

LTD2005, är en Limited Edition OM Body Design elakustisk gitarr med trädekoration på locket som föreställer vasstrån som böjer sig för vinden. Den har positionsmarkeringar på greppbrädan som utgörs av detaljrika inlägg av frön som spridits för vinden från vassruggen. LTD2005 har ljudhålsdekoration i rosewood och ovankol och kantlister i trä och pärlemor. Det högglanspolerade locket i solid gran tillsammans med sidor och botten i solid Sapele-mahogny ska ge en stor och öppen ton. Greppbrädan är i rikt ådrad ebenholtz och har en bredd som är anpassad för fingerspel. Stämmekaniken är förgylld med bärnstensfärgade vred. Stallet är tillverkat i ebenholtz med strängmontering från bakkanten av stallet. Den kompenserade stallsadeln med underliggande Palathetic-mik är tvådelad för bättre intonering. Takamine LTD2005 har CT4B preamp med 3-bands EQ, volymkontroll och inbyggd stämapparat med pitch-kontroll.

www.takamine.com

TASCAM

FW-1804 är ett nytt rackmonterbart firewirebaserat audio-/MIDI-interface från Tascam. Det har totalt 18 in- och 12 utgångar varav 4 är mik-/line-ingångar med insert, 4 lineingångar, 8 digitala adat in/ut, en stereo S/PDIF in/ut och 2 balanserade monitorutgångar. Dessutom finns hörlursuttag med volymkontroll på fronten, där man även bestämmer vilken källa man vill lyssna på ur monitorutgångarna: Datorn, ingångarna, eller båda. FW-1804 arbetar i upp till 24 bitar / 96 kHz, har dubbla firewireanslutningar, word clock in/ut samt 2 MIDI in och 4 ut.

www.tascam.com

VOX

Engelska Vox passade på att visa 3 nya batteridrivna, rörförsedda (12AU7/ECC82) effektpedaler: Cooltron Effects Pedals.

Bulldog Distortion har omkopplingsbara dubbla kanaler – med gain och volymkontroll. Kanal 1 ger vintagedistorsion, medan kanal 2 ger en mer modern typ av aggressiv dist med neddragen mid. Kanal 2 har även en Voice-kontroll för justera den kanalens distkaraktär. Bulldog Distortion har även bas- och diskantkontroll och en riktig bypass-funktion.

Brit Boost har två olika boost-lägen. I Treble Boost-läget höjs diskanten och övre mellanregistret. I Full Range Boost-läget höjs även bas och lågmid och man kan på så sätt överstyra sin förstärkare ytterligare ett par snäpp. Brit Boost har gain-, ton och volymkontroller samt bypassfunktion.

Big Ben Overdrive svarar lite extra på dynamiken i ditt spel och ger extra power där det behövs. Även Big Ben har gain-, ton och volymkontroller samt en riktig bypassfunktion. Cooltron-pedalerna drivs av 4 penlight-batterier men man kan även köpa till en batterieliminator.

www.voxamps.co.uk

YAMAHA

Magicstomp-serien har uppdaterats med Magicstomp II, Magicstomp AG och Magicstomp EB. Denna effektpedalserie bygger på ljud från DG, AG och US Stomp-boxarna. Till det har man adderat 24-bitarseffekter från SPX-effektenheterna och mer därtill. Magicstomp II har fått 198 olika program, som nu kan redigeras utan hjälp av dator och den har också fått ett hörlursuttag, inbyggd stämapparat och mik-/förstärkar-/högtalarsimulering. Magicstomp AG är anpassad för akustiska gitarrer och EB-versionen, som är det senaste tillskottet, är tänkt för basister.

Yamaha visade också två nya intressanta halvakustiska gitarrer: AES500 (single cutaway) och SA500 (double cutaway). Båda gitarrerna ska hamna i prissegemntet: prisvärda, och de har lönnkroppar med skurna lönnlock, 24 3/4″-skala, mahognyhals och ebenholtzgreppbräda. Gitarrerna kan fås i svart eller brun sunburst och båda har Yamahas speciella f-hål.

www.yamaha.com

Posted on

NAMM 2004

NAMM 2004 (reportage i nr 3/2004)

av Gunnar E Olsson

Årets NAMM SHOW slog rekord både vad gäller antalet utställare (1340 företag) och besökare (närmare 75 000). Och det märktes faktiskt – det var riktigt ”knökat” på fredag och lördag! Vad beträffar riktigt sensationela nyheter så var det däremot glest med sånt på årets mässa. Det fanns i stället väldigt gott om updateringar. Alla mjukvaror kommer i nya uppdateringar och all hårdvara har fått nya färger. Och alla som vill överleva bygger sin hårdvara i Kina eller Korea. Så kan man nog summera årets mässa.

En sann NAMM-entusiast, Barry Wood (The Other Room – mastering och CD manufacturing), har som tidigare år lagt upp en hemsida med riktigt udda NAMM-nyheter. Här hittar man den mest meningslösa gitarrdesignen; Flip Out Guitar från Dewey Decibel och mycket, mycket mer. Här finns även tidigare års udda produkter. Det är verkligen värt en titt!

www.otheroom.com/namm

AUDIO EASE

Audio Ease fortsätter att släppa nya akustiska samplingar från de bästa konsert- och inspelningslokalerna i världen till sitt Altiverb convolving reverb. Trackdown Scoring Stage i Sydney används till stora orkesterinspelningar för filmmusik. Nu finns den fix och färdig i Altiverb. När man ändå var ”down under” passade man på att sampla Sydney Opera House. En av de tre bästa konserthallarna i världen Konzerthaus Vienna har också fått släppa till sin akustik.

www.audioease.com

ALESIS

En lillebror till Ion visades upp. Alesis Micron Virtual Analog Synth bygger på samma syntmotor som Ion, men har bara tre oktavers klaviatur. Micron är fullt kompatibel med Ion-program och innehåller över 1000 program och multitimbrala setups.

Micron har 8-rösters polyfoni med 3 oscillatorer per röst och är 4-parts multitimbral. Den har även en programmerbar step-sequencer, arpeggiator, rythm-sequencer för trumset och en dynamisk realtids fras-sequencer – allt synkbart till MIDI-klocka. Bland effekterna hittar vi en 40-bands vocoder som inte snor polyfoni, 4 drive-effekter samt diverse stereobusseffekter, bland annat reverb.

www.alesis.com.

APPLE

En av de större överraskningarna på årets mässa stod Apple för. Emagic-namnet var förvånansvärt osynligt. I stället stod det Apple på alla skyltar. Den lite snåriga Logicetiketten har städats upp. Nu har man skapat två väldefinierade versioner: Logic Pro 6 och Logic Express 6. Expressversionen hanterar 48 ljudspår och samplingsfrekvenser upp till 96 kHz. Den innehåller 28 olika effektpluggar. Proversionen innehåller nu alla mjukvarusyntar och liknande (även samplern EXS24mkll) – och tre nya kraftfulla mjukvaruinstrument/-pluggar: Sculpture, en modelling-baserad synt som kan skapa många olika typer av ljud, UltraBeat, en ny kraftfull ”percussion synthesizer” och Guitar Amp, en gitarrförstärkarsimulator som Apple påstår ”kan återskapa soundet från de mest välkända gitarrförstärkarna”. Framtida versioner av Logic Pro kommer att kunna hantera både Apple Loops (den nya filstandard som innehåller både tempo-, effekt- och MIDI-information) och Garage Band-projekt. Just Garage Band tilldrog sig faktiskt en väldig uppmärksamhet – kanske mest på hela mässan. Möjligheten att på ett extremt lätt sätt – och till ett mycket rimligt pris – kunna komma igång med sitt skapande tilltalar tydligen även de tyngre musikmakarna.

www.apple.com

APOGEE

Apogee Electronics visade en ny serie omvandlare: X-Series. AD-16X och DA-16X stödjer samplingsfrekvenser upp till 192 kHz och kan anslutas till ett Pro Tools- eller ett firewirebaserat system, beroende på vilka instickskort man väljer. I dessa omvandlingsburkar finner man både Apogees SoftLimit, UV22HR och den nya ”jitterfria” klockningsteknologin C777, från deras Big Ben Master Clock. De innehåller också en ny typ av switchade nätaggregat, som ska ge både lägre värmeutveckling och bättre transienthantering än tidigare modeller. AD-16X och DA-16X hanterar 16 kanaler 24-bitars A/D- respektive D/A-konvertering och bör dyka upp i en studio nära dig någon gång under våren.

www.apogeedigital.com

ARTURIA

Man följde upp succén med Moog Modular V och CS-80V med ännu en klassiker: MiniMoog V. Med alla funktioner från originalet 33 år tidigare och dessutom preset-hantering (mer än 400 följer med), MIDI-funktioner och en modulationsmatris bakom den uppfällbara panelen och utlovat mycket attraktivt pris kan man bara lyckönska – både alla användare och Arturia. Minimoog V fungerar som fristående program och i följande format: VST, DirectX, MAS, RTAS, HTDM, AudioUnit.

Man visade även Storm 3.0 med helt omarbetat gränssnitt och en mängd nya funktioner som; ny rack med plats för så många enheter (instrument eller effekter) som din dator kan hantera, ny Audio-/MIDI-sequencer, pianorullsredigering med mera.

www.arturia.com.

BEHRINGER

Behringer presenterade inte mindre än 16 nyheter på årets NAMM. Två av dessa hamnar i controller-facket: B-Control Rotary BCR2000 och Fader BCF-2000. BCR2000 har 32 rattar och BCF2000 har 8 motoriserade 100 mm reglar – allt för att kunna MIDI-styra en mängd hård- och mjukvara. Som vanligt blir prislapparna mycket behagliga när Behringer står som tillverkare.

Man visade även ett kombinerat Audio/MIDI-interface, BCA2000, med Controllerfunktioner där kommunikationen skedde via USB 2.0-protokollet. BCA2000 har två miksteg med 48 V-matning samt line- och högimpedansingång för instrument och 1 MIDI-in och två MIDI-ut. BCA2000 hanterar även format som Adat, AES/EBU, S/PDIF, Dolby Digital och DTS.

www.behringer.com

BIAS

BIAS Inc meddelade att Peak 4.1 kommer att inkludera både Roxio Jam, för bränning av Red Book-kompatibla CD-skivor och SFX Machine LT – en multieffekt-plugin. På så sätt menar Bias att man kan leverera ett komplett paket för CD-bränning, inklusive stereoinspelning, redigering, effekthantering och mastering.

www.bias-inc.com

CELEMONY

Även Melodyne har fått en lillebror: Melodyne uno – en Sample Editor-mjukvara i budgetklass för både Windows och Mac OS X. Liksom Melodyne är uno specialist på allt vad pitch transpose-hantering heter.

Celemony visade också version 2.5 av Melodyne. Med denna uppdatering finns nu RTAS-stöd vilket innebär att Melodyne kan husera fritt i Pro Tools. I Melodyne 2.5 är även filhanteringen förbättrad tack vare en ny Sound File Browser. Version 2.5 är gratis för alla registrerade 2.0-användare.

www.celemony.com

CYCLING ’74

Soundflower är en gratis mjukvara för ljudadressering mellan olika Mac OS X Core Audio-program. Fungerar i både Mac OS X 10.2 och 10.3.

För alla som blev frälsta på Pluggos alla galna ljudpluggar meddelar nu Cycling’74 att version 3.1 fungerar under Mac OS X genom sitt stöd för Audio Units. Pluggo stödjer nu även multiprocessormaskiner. Pluggo 3.1 innehåller mer än 100 ”kreativa och ovanliga” pluggar och mjukvaruinstrument och med det nya AU-stödet (tidigare finns VST och RTAS-stöd) kan man nu köra Pluggo i så gott som alla Macbaserade ljudprogram – liksom Apples Final Cut Pro och Soundtrack.

www.cycling74.com

DBX

En nyhet från DBX var en kompressor/limiter som lystrade till namnet Purple Series 162SL Compressor/Limiter. 162SL, som vi kallar den till vardags, bygger på teknologin från den blå seriens 160SL. Tanken med 162SL är att ge absolut bästa kompressor- och limiterfunktioner med bibehållet enkelt gränssnitt. Läsarna röstar genom att hosta upp de dryga tjugo lapparna 162 SL betingar på gatan.

www.dbxpro.com

DAISY ROCK

Vi hittade en ny gitarrtillverkare på NAMM. Det var Daisy Rock – ett företag som specialiserat sig på gitarrer för tjejer (i alla åldrar!). Man har knutit upp en hel del intressanta artister till märket – bland annat lär Jimmy Pages båda döttrar spela på dessa gitarrer. De modeller vi kikade på (Stardust Elite och Rock Candy) kändes riktigt trevliga.

www.daisyrock.com

DIGIDESIGN

Digidesign presenterade en ny reverbplug-in för Pro Tools|HD Accel: ReVibe. Det är ett mono-, stereo- och surround-modelingreverb. ReVibe är byggd för att kunna ta till vara kraften i de nya 321 DSP-chipet som sitter på HD Accel-kortet och ger Pro Tools TDM-användare en reverbmodeling-plugg som kan hantera det mesta i reverbväg. ReVibe klarar 96 kHz och har fått åtta helt nya reverbalgoritmer. Det är inte kompatibelt med tidigare TDM-system.

www.digidesign.com

DIGITECH

DigiTech fortsätter att försöka skapa en perfekt workstation för gitarrister. Den nya GNX4 är en fullfjädrad modeling effektprocessor, portabel 8-spårs inspelningssystem, MIDI-trummaskin, mp3-spelare och 4 in och 4 ut USB-interface.

www.digitech.com.

E-MU

E-MU Systems visade sina 1820, 1820M och 1212M Digital Audio Systems. Det är 24-bit/192kHz PCI-ljudkort som påstås ha samma omvandlare som HD 192 I/O interfacen från en annan känd tillverkare. Alla tre korten har E-MUS:s E-DSP-chip som klarar både noll-latencymonitoring och mer än 16 hårdvarubaserade effekter. Det som skiljer de olika korten åt är ut- och ingångar och andra kontakter med omvärlden. Gemensamt ska var ett mycket attraktivt pris. Audio-mjukvara medföljer.

www.emu.com

FENDER

Stratan fyller 50 år i år och det firar Fender med flera jubileumsmodeller bland annat Fender Custom Shop 50th Anniversary 1954 Stratocaster – med kropp i ask och även i övrigt mycket detaljtrogen originalet. En annan riktigt läcker gura var den nya Aerodyne Stratocaster.

Även Squireserien hade fått flera nya modeller – genomgående otroligt fina Asienbyggen.

www.fender.com

FOCUSRITE

Focusrite visade sin Liquid Channel. Den består av ett traditionell miksteg och en convolution-del som kan efterlikna alla kända miksteg och kompressorer. De samplingar som gjorts på dessa olika klassiker är så detaljerade att Liquid Channel på ett mycket övertygande sätt kan efterlikna alla nyanser som dessa apparater har i sitt speciella sound. En USB-port gör att man både kan spara alla inställningar och ladda in nya versioner av apparater som kommer ut på marknaden.

www.focusrite.com

GIBSON/EPIPHONE

Epiphone visade en Les Paul Standard Bariton, med 27,75-tums mensur – tre tum längre än en Standard LP. Den har endast en ton- respektive volymkontroll till sina öppna Alnico V-pickuper.

Från Gibson kommer en Jimmy Page signaturmodell där man exakt plankat både den speciella halsen och mikkopplingen i en av Jimmys klassiska LP-gitarrer – Les Paul #1 – en 1959 sunburst Les Paul som Page köpte av Joe Walsh på tidigt 70-tal.

Även Saul ”Slash” Hudson får en ny signaturmodell. Slash Les Paul har ett par vanliga Seymour Duncan Alnico II Pro plus en Fishman Power Bridge-enhet i stallet för mer ”akustiska” ljud.

www.epiphone.com

www.gibson.com

IBANEZ

Ibanez visade bland annat nya signaturmodeller från Joe Satriani, Paul Gilbert och Andy Timmons. Ibanez Iceman är en klassiker som nu kommer i två nya varianter; en av dem är Daron Malakians signaturmodell (mycket begränsad upplaga). IC400BK har kropp av mahogny, dubbla mikar och samma inlägg i halsen som på originalet från 70-talet.

Ibanez visade även en ny elbasserie: Roadgear. RD600HS ska ge ett traditionellt varmt sound med mycket punch i det lägre registren. Flammig lönntopp, aktiv EQ och en något bredare hals i de övre banden. Accu-caststall för en god sustain.

Ibanez EP7 Euphoria är Steve Vais akustiska signaturgitarr. Flammig lönnkropp, graverad mässing runt ljudhålet, Steves karaktäristiska blommiga pärlemårsinlägg, mahognyhals, Grover tuners i guldfinish, B-band UST pickup och B-Band A5 EQ. Varje EP7 är signerad av Steve Vai. D’Addarios coatade EXP-strängar blir allt populärare och flera gitarrfabrikat väljer att sätta dessa strängar på sina gitarrer. Nya Euphoria är ett exempel.

1993 gjorde Ibanez en nyutgåva av den klassiska Tube Screamer TS9. Succén följs nu upp med nyutgåvor av CS9 Stereo Chorus samt FL9 Flanger i samma serie. Dessutom kommer den allra första Tube Screamern, TS808.

Weeping Demon blir enligt Ibanez marknadens mest mångsidiga wha-wha-pedal. Förutom alla kontroller kan man välja om fotplattan skall gå tillbaka automatiskt eller vara i normalläge genom en justerbar fjäderinställning.

Greg Bennett, välkänd gitarrdesigner, var på plats för att visa sina nya modeller – här tillsammans med Musikermagasinets utsända. Hela serien utvidgas trots att man redan har ett av marknadens bredaste sortiment. Bennet besöker Sverige och Gitarrmässan i Göteborg sista helgen i mars för att hålla en clinic om gitarrer, mikar, träslag etc. För mer info:

www.crafton.se

www.ibanez.com

IK MULTIMEDIA

IK Multimedia hade en ny syntplugg i workstationformat på programmet, Sonik Synth 2. Den bygger på ljud från Sonic Reality och är en vidareutveckling från Sonic Synth. Sonic Synth 2 kan hantera ljud som använder lager av upp till 16 mutitimbrala delar kombinerat med olika effekter. Mer än 500 ljud är direkt åtkomliga och mer än 30 olika DSP-effekter kan användas.

Sonik Synth 2 levereras med stöd för RTAS, VST, Audio Unit, Dxi och MAS för Mac0S9, Mac0SX och Windows XP.

www.ikmultimedia.com

KORG

Korgs Legacy Collection Plug-Ins inkluderar en något nedskalad kopia av deras klassiska synt från 1978, MS-20, som controller. Mjukvarumässigt innehåller paketet virtuella versioner av MS-20, Polysix och Wavestation-syntarna – plus ett gäng effekter som kan integreras i ljuden. Paketet bygger på Korgs CMT (Component Modeling Technology) som ska kunna återskapa de gamla klassiska syntarna med stor exakthet.

Tritonsortimentet har utökats med Triton Extrem, med inbyggd rörbaserad ljudprocessor, 160 MB ROM-baserade nya ljud, USB-gränssnitt. CD-brännare och mer…

www.korg.com

KURZWEIL

Kurzweil Music Systems visade VA1 – en analog modeling-synt, som använder ”Power Shaped Oscillators” för att skapa klassiska analogliknande vågformer. VA1 erbjuder 16 rösters polyfoni, 7 samtidiga ljudkällor per röst och 4-parts multitimbralitet. Varje multitimbral part har sin egen effektuppsättning och arpeggiator.

www.kurzweilmusicsystems.com

LINE 6

Variax Acoustic 700 är ett akustiskt tillskott till Variax-familjen. Det är en acoustic modeling-gitarr som erbjuder 16 olika akustiska gitarrelaterade instrument – både nylon-, stålsträngs- och resonatorgitarrer. Variax Acoustic 700 har en limmad mahognyhals och mahognykropp med naturfärgat lock i ceder.

www.line6.com

MACKIE

Onyx är en ny serie mixrar från 15-årsfirande Mackie. Serien består av tre kompakta mixrar; Onyx 1220, 1620 och 1640 – alla har firewirekort som tillval. Mixrarna är mycket stabilt och kompakt byggda, med nya lågbrusiga miksteg, ny EQ-del etc.

Onyx 1220 är en 12-kanals (4 mik/line- och 8 lineingångar) mixer med 3-bands EQ med svepbar mid. 1620 är en 16-kanalare (8 mik/line- och 4 stereolineingångar) med 4-bands EQ med 2 svepbara midkontroller. Onyx 1640 är en 16-kanalare (16 mono mik/lineingångar) med 4 bussar och 4-bands EQ.

www.mackie.com

M-AUDIO

M-Audio fortsätter med sitt framgångsrika firewirekoncept. FireWire 18/14 är företagets första firewireinterface med ADAT-anslutningar. Det är ett 18 in/14 ut audiointerface med MIDI och word clock (24-bit/96kHz). Det klarar även 192kHz på de första 2 analoga ingångarna alla fyra analoga utgångarna. Kanal 1 & 2 har varsitt mik-/instrumentförsteg. FireWire Audiophile är ett något enklare firewireinterface. Det har 2 analoga in- och 6 utgångar + S/PDIF – allt på RCA-kontakter.

www.m-audio.com

MARTIN

Martin visade två nya archtop-modeller – alltså lite större ”orkestergitarrer” med f-hål: CF-1 och CF-2. CF-1 har en 3 tum tjock kropp, en Kent Armstrong ”floating” humbucker i halsläget och ett 3-lagers laminerat lock (gran/obeche/gran). Lönn används i sidor och bakstycke. CF-2 är något tunnare (2 1/2″) och har två Seymor Duncan-humbuckers med volym-, ton- och mikvalskontroll.

www.martinguitar.com

MOTU

Motus mjukvarusampler MachFive har nu stöd för Windows RTAS och Windows HTDM. Det innebär att Pro Toolsanvändare på alla plattformar nu kan använda MachFive. MOTU visade även nya funktioner i sin Digital Performer 4, bland annat den nya Beat Detection Engine – en mängd nya funktioner som inspirerats av både ReCycle och PT:s Beat Detective.

www.motu.com

PEAVEY

Joe Satriani fanns på plats och visade sin signaturförstärkare Peavey JSX – en trekanals förstärkartopp på 100 W med 3-bands EQ på varje kanal. Den har noise-gate och Fat-switchar på Crunch- och Ultrakanalerna. Soundet i Ultrakanalen är en blandning av soundet från Peavys Classic 50 och ett brittiskt sound. Man lade också ner mycken möda på att få clean-kanalen helt distorsionsfri. Peavey visade även en halvakustisk gitarr för jazz- och fusiongitarrister: JF-1. Den har laminerad lönnkropp, lönnhals med rosewoodgreppbräda och klassisk bestyckning med 2 humbuckers och traditonella volym- och tonkontroller. Färger: sunburst, transparent röd eller svart.

www.peavey.com

PRESONUS

Presonus visade FIREPOD, en komplett inspelningsstudio i rackform. FIREPOD har 8 mikingångar (klass A-miksteg) på kombijack, hanterar 24/96-ljud och har stöd för både Win XP och Mac OS X. Den har både MIDI in/ut och S/PDIF och 8 + 2 analoga utgångar på balanserade telejack. Den medföljande Cubase SE klarar upp till 48 ljudspår, men FIREPOD kan köras med de flesta moderna sequencerprogrammen.

www.presonus.com.

PRS GUITARS

Paul Reed Smith visade flera nya modeller. Intressantast var PRS 513 Rosewood Model – bestyckad med 5 single coil-mikar som kan konfigureras för 13 olika ljud. Den har hals i brasiliansk rosewood, 25 1/4-tumsskala, fågelinlägg i greppbrädan och ett nydesignad elektronikpaket. På fredagskvällen fick vi tillfälle att lyssna på Pauls egen grupp som spelade på den nya modellen – och den lät mycket bra!

www.prsguitars.com

PSP AUDIOWARE

Polska PSP Audioware visade 3 nya mjukvarupluggar: PSP EasyVerb, PSP MasterQ och PSP MixPak. EasyVerb har 9 olika reverbalgoritmer med stöd för samplingsfrekvenser upp till 96 kHz. PSP MasterQ är en 7-bands parametrisk EQ med stöd för ljud upp till 192 kHz.

PSP MixPak är en bundle med 4 pluggar: MixBass, MixSaturator, MixPressor och MixTreble. Alla pluggarna har stöd för VST och DirectX för PC och VST för Mac OS X (AudioUnit och RTAS för Mac OS X och RTAS för PC är på G).

www.pspaudioware.com

ROLAND

VS8F-3 Plug-In Effect Expansion Board är namnet på ett instickskort för VS-portor. Kortet gör det möjligt att använda tredjepartstillverkade pluggar tillsammans med digitalportor ur Rolands VS-serie. Det levereras med 5 pluggar. Stöd från Antares, IK Multimedia, Massenburg, TC Electronic, Universal Audio med flera väntas inom kort.

Roland fortsätter också sin utveckling av gitarrsynten. Den senaste heter GR-20 och levereras med en ny mik, GK-3. Syntserien Fantom har nu fått en helt ny motor. Den nya processorn gör det möjligt att skapa mycket kraftfulla ljud och minnesutrymmet kan nu utökas till 1GB. Den nya serien består av: Fantom-X6, X7 och X8 (61, 76 eller 88 tangenter) – och alla har en LCD i färg. Även Rolands digitala trumavdelning har hottats upp. Det nya budgetalternativet, TD-3S, har pads med dubbla triggfunktioner och ljudmodulen innehåller 114 nya ljud uppdelade på 32 trumset.

www.rolandus.com

RØDE

Røde visade bland annat en intressant handmik, S1. Det är en kondensatormik för scenbruk – med 5 års garanti!

www.rode.com.au

SCHECTER

Schecter Guitar Research visade bland mycket annat sin Hellcat VI. Det är inte en baritongitarr. Den är snarare inspirerad av de sexsträngade basar som fanns på 60-talet och som används på många Cure-plattor. Herrarna i bandet har också varit med och designat Hellcat VI. Den har 30-tumsskala och stäms en oktav under en vanlig gitarr. Strängas .025 till .095. Den är bestyckad med 3 Seymor Duncan MH-102-mikar. Alkroppen har en skruvad lönnhals med Grovermekanik.

www.schecterguitars.com

STEINBERG

Steinberg visade ett nytt USB-baserat audio-/MIDI-interface, MI4, som levereras komplett med Cubase SL i ett paket som man kallar Cubase System l 4. MI4 hanterar 16 MIDI-kanaler och har fyra in- respektive utgångar i 24/96-upplösning. Det har både två miksteg och S/PDIF-hantering in/ut. Paketpriset hamnar på 529 Euro.

www.steinberg.net

TAKAMINE

Takamine visade en ny preamp för sina top-of-the-line-gitarrer. CoolTUbe använder rörteknik för att ge ett ”varmare” sound – antagligen blir gitarren också något varmare. Vi lovar att återkomma med mer detaljer när den dyker upp senare i höst!

www.takamine.com

TAMA

TAMA-montern kröntes av ett Starclassic Exotix 2004 i utsökt quilted bubinga med pärlemorinlägg och ”Black Brushed Nickel”-beslag. Setet görs i en begränsad upplaga på 150 ex. Större chans har man att lägga vantarna på en av de 450 exemplaren av Exotix-virveln. Priserna ligger ca: 25% över Starclassic Maple, som för övrigt ställdes ut i en ny snygg lackerad Blue Sparkle. En helt ny serie, Rockstar Custom EFX, visades också. Den har grundare pukor (Accel) och en snygg Duracover i läcker vit respektive mörkblå pärlemor och ”Rock Chrome”.

Senare i vår kommer en uppdaterad metronom RW-105, den kommer att ha bakgrundsbelyst fönster och fler minnesplatser, men samma enkla handhavande som RW-100. Tama visade också en prototyp på hi-hat controller som gör det möjligt att på ett enkelt sätt låsa hi-haten i tajt läge vid spel med dubbel pedal.

www.crafton.se

TASCAM

Man flaggade för en ny GigaStudio-uppdatering som hanterar 24-bits uppspelning, realtids convolution processing, ReWire support, VST-pluggar med mera. GigaStudio 3.0:s kod har skrivits om från grunden har fått dussintals nya funktioner. GigaStudio 3.0 finns i tre olika versioner: Orchestra, Ensemble och Solo. GigaStudio Orchestra har obegränsad polyfoni (beroende på datorkraft), Ensemble-versionen hanterar 160 röster och Solo klarar 96 – samtliga 24/96. GigPulse är GigaStudios convolutionmotor, som kan sampla och återge både akustiska miljöer, mikrofoner och instrument. En uppspelningsversion, GigaPulse SP, finns i de båda mindre programmen, medan den fulla versionen, GigaPulse Pro, återfinns i GS Orchestra.

TASCAM visade även 2488, en 24-kanals HD-porta, som spelar in 24 spår med 24-bitars upplösning med 250 virtuella spår, kraftfulla redigerings- och loopfunktioner. Mixern hanterar 24 hårddiskspår och 8 analoga ingångar och 2488 innehåller både en syntdel och en kraftfull effektprocessor. Den har även en trebands EQ, tre tappningar, inbyggd CD-brännare och inbyggt USB-gränssnitt för backupp till dator. Allt detta för ett cirkapris under 1 500 dollar. Vi får se vad den hamnar på i Sverige.

www.tascam.com

VOX

Vox visade två nya förstärkare i Valvetronix-serien; Valvetronix AD15VT och AD30VT. Som alla läsare redan räknat ut är uteffekten på dessa förstärkare 15 respektive 30 Watt. AD15VT har en 8-tummare och AD30VT ett 10-tums Vox-element. Båda förstärkarna har hörlursuttag, 11 preset-program och två användarprogrammerbara platser, 11 effektprogram (plus brusreducering), en Tap-knapp samt en FX bypassfunktion.

www.voxamps.co.uk

WAVES

Nu visade även Waves ett så kallat Convolution Reverb. IR-1 är ett ”samplingsreverb” som kommer med 60 färdigsamplade konserthallar, hårdvarureverb, och andra akustiska utrymmen. Här finns allt från Santa Cecilia auditorium i Rom till Bluebird Caf i Nashville och interiören från en Lincoln Navigator.

Med IR-1 kan man också förändra fler av de parametrar som styr hur reverbet låter, mer likt en traditionell digitalt reverb, till skillnad från många av Waves konkurrenter.

En 14-dagars demo av IR-1 finns att ladda ner från Waves hemsida. Stöd finns för Mac- och PC-program via RTAS, HTDM (Mac), AudioSuite, VST, DirectX (Win), MAS (Mac) och Audio Units (Mac).

Waves visade även en ny samling pluggar i native-format speciellt lämpad för musiker. The Musician Bundle innehåller två pluggar med ”intelligent” kompression, expansion och gating; Axx, speciellt riktad till gitarrister (surprise!) och Voxx för den kräsne vokalisten. Där finns även Doubler (en automatisk ”dubbare”), Super Tap (sex multi-tap delays med filterfunktioner etc) samt MetaFlanger, den perfekta flangern för gitarristen (och alla andra).Även här finns en 14-dagars demo att ladda ner.

www.waves.com

YAMAHA

Yamaha satsade i år hårt på att få igång sitt mLAN-koncept. O1X ska bli det digitala centrum som hela musikskapandet snurrar kring. För att bland annat kunna inkludera sin Motif ES i ett nätverk presenterade man nu mLAN16E, ett kort som gör om Motif SE till ett 16-kanals 24/96 ljud- och MIDI-interface. Kortet levereras med en mLAN Patch Bay – en mjukvara som fungerar både till Windows XP och Mac OS X.

Man visade även i88X, ett mLAN-baserat audio- och MIDI-interface med två mik- och sex lineingångar med 24/96-ljud. i88X har även Adat och S/PDIF-in- och utgångar och mikingångarna har både 48 V fantommatning och insertpunkter.

www.yamaha.com

Posted on

NAMM 2004

NAMM 2004 (reportage i nr 3/2004)

av Gunnar E Olsson

Årets NAMM SHOW slog rekord både vad gäller antalet utställare (1340 företag) och besökare (närmare 75 000). Och det märktes faktiskt – det var riktigt ”knökat” på fredag och lördag! Vad beträffar riktigt sensationela nyheter så var det däremot glest med sånt på årets mässa. Det fanns i stället väldigt gott om updateringar. Alla mjukvaror kommer i nya uppdateringar och all hårdvara har fått nya färger. Och alla som vill överleva bygger sin hårdvara i Kina eller Korea. Så kan man nog summera årets mässa.

En sann NAMM-entusiast, Barry Wood (The Other Room – mastering och CD manufacturing), har som tidigare år lagt upp en hemsida med riktigt udda NAMM-nyheter. Här hittar man den mest meningslösa gitarrdesignen; Flip Out Guitar från Dewey Decibel och mycket, mycket mer. Här finns även tidigare års udda produkter. Det är verkligen värt en titt!

www.otheroom.com/namm

AUDIO EASE

Audio Ease fortsätter att släppa nya akustiska samplingar från de bästa konsert- och inspelningslokalerna i världen till sitt Altiverb convolving reverb. Trackdown Scoring Stage i Sydney används till stora orkesterinspelningar för filmmusik. Nu finns den fix och färdig i Altiverb. När man ändå var ”down under” passade man på att sampla Sydney Opera House. En av de tre bästa konserthallarna i världen Konzerthaus Vienna har också fått släppa till sin akustik.

www.audioease.com

ALESIS

En lillebror till Ion visades upp. Alesis Micron Virtual Analog Synth bygger på samma syntmotor som Ion, men har bara tre oktavers klaviatur. Micron är fullt kompatibel med Ion-program och innehåller över 1000 program och multitimbrala setups.

Micron har 8-rösters polyfoni med 3 oscillatorer per röst och är 4-parts multitimbral. Den har även en programmerbar step-sequencer, arpeggiator, rythm-sequencer för trumset och en dynamisk realtids fras-sequencer – allt synkbart till MIDI-klocka. Bland effekterna hittar vi en 40-bands vocoder som inte snor polyfoni, 4 drive-effekter samt diverse stereobusseffekter, bland annat reverb.

www.alesis.com.

APPLE

En av de större överraskningarna på årets mässa stod Apple för. Emagic-namnet var förvånansvärt osynligt. I stället stod det Apple på alla skyltar. Den lite snåriga Logicetiketten har städats upp. Nu har man skapat två väldefinierade versioner: Logic Pro 6 och Logic Express 6. Expressversionen hanterar 48 ljudspår och samplingsfrekvenser upp till 96 kHz. Den innehåller 28 olika effektpluggar. Proversionen innehåller nu alla mjukvarusyntar och liknande (även samplern EXS24mkll) – och tre nya kraftfulla mjukvaruinstrument/-pluggar: Sculpture, en modelling-baserad synt som kan skapa många olika typer av ljud, UltraBeat, en ny kraftfull ”percussion synthesizer” och Guitar Amp, en gitarrförstärkarsimulator som Apple påstår ”kan återskapa soundet från de mest välkända gitarrförstärkarna”. Framtida versioner av Logic Pro kommer att kunna hantera både Apple Loops (den nya filstandard som innehåller både tempo-, effekt- och MIDI-information) och Garage Band-projekt. Just Garage Band tilldrog sig faktiskt en väldig uppmärksamhet – kanske mest på hela mässan. Möjligheten att på ett extremt lätt sätt – och till ett mycket rimligt pris – kunna komma igång med sitt skapande tilltalar tydligen även de tyngre musikmakarna.

www.apple.com

APOGEE

Apogee Electronics visade en ny serie omvandlare: X-Series. AD-16X och DA-16X stödjer samplingsfrekvenser upp till 192 kHz och kan anslutas till ett Pro Tools- eller ett firewirebaserat system, beroende på vilka instickskort man väljer. I dessa omvandlingsburkar finner man både Apogees SoftLimit, UV22HR och den nya ”jitterfria” klockningsteknologin C777, från deras Big Ben Master Clock. De innehåller också en ny typ av switchade nätaggregat, som ska ge både lägre värmeutveckling och bättre transienthantering än tidigare modeller. AD-16X och DA-16X hanterar 16 kanaler 24-bitars A/D- respektive D/A-konvertering och bör dyka upp i en studio nära dig någon gång under våren.

www.apogeedigital.com

ARTURIA

Man följde upp succén med Moog Modular V och CS-80V med ännu en klassiker: MiniMoog V. Med alla funktioner från originalet 33 år tidigare och dessutom preset-hantering (mer än 400 följer med), MIDI-funktioner och en modulationsmatris bakom den uppfällbara panelen och utlovat mycket attraktivt pris kan man bara lyckönska – både alla användare och Arturia. Minimoog V fungerar som fristående program och i följande format: VST, DirectX, MAS, RTAS, HTDM, AudioUnit.

Man visade även Storm 3.0 med helt omarbetat gränssnitt och en mängd nya funktioner som; ny rack med plats för så många enheter (instrument eller effekter) som din dator kan hantera, ny Audio-/MIDI-sequencer, pianorullsredigering med mera.

www.arturia.com.

BEHRINGER

Behringer presenterade inte mindre än 16 nyheter på årets NAMM. Två av dessa hamnar i controller-facket: B-Control Rotary BCR2000 och Fader BCF-2000. BCR2000 har 32 rattar och BCF2000 har 8 motoriserade 100 mm reglar – allt för att kunna MIDI-styra en mängd hård- och mjukvara. Som vanligt blir prislapparna mycket behagliga när Behringer står som tillverkare.

Man visade även ett kombinerat Audio/MIDI-interface, BCA2000, med Controllerfunktioner där kommunikationen skedde via USB 2.0-protokollet. BCA2000 har två miksteg med 48 V-matning samt line- och högimpedansingång för instrument och 1 MIDI-in och två MIDI-ut. BCA2000 hanterar även format som Adat, AES/EBU, S/PDIF, Dolby Digital och DTS.

www.behringer.com

BIAS

BIAS Inc meddelade att Peak 4.1 kommer att inkludera både Roxio Jam, för bränning av Red Book-kompatibla CD-skivor och SFX Machine LT – en multieffekt-plugin. På så sätt menar Bias att man kan leverera ett komplett paket för CD-bränning, inklusive stereoinspelning, redigering, effekthantering och mastering.

www.bias-inc.com

CELEMONY

Även Melodyne har fått en lillebror: Melodyne uno – en Sample Editor-mjukvara i budgetklass för både Windows och Mac OS X. Liksom Melodyne är uno specialist på allt vad pitch transpose-hantering heter.

Celemony visade också version 2.5 av Melodyne. Med denna uppdatering finns nu RTAS-stöd vilket innebär att Melodyne kan husera fritt i Pro Tools. I Melodyne 2.5 är även filhanteringen förbättrad tack vare en ny Sound File Browser. Version 2.5 är gratis för alla registrerade 2.0-användare.

www.celemony.com

CYCLING ’74

Soundflower är en gratis mjukvara för ljudadressering mellan olika Mac OS X Core Audio-program. Fungerar i både Mac OS X 10.2 och 10.3.

För alla som blev frälsta på Pluggos alla galna ljudpluggar meddelar nu Cycling’74 att version 3.1 fungerar under Mac OS X genom sitt stöd för Audio Units. Pluggo stödjer nu även multiprocessormaskiner. Pluggo 3.1 innehåller mer än 100 ”kreativa och ovanliga” pluggar och mjukvaruinstrument och med det nya AU-stödet (tidigare finns VST och RTAS-stöd) kan man nu köra Pluggo i så gott som alla Macbaserade ljudprogram – liksom Apples Final Cut Pro och Soundtrack.

www.cycling74.com

DBX

En nyhet från DBX var en kompressor/limiter som lystrade till namnet Purple Series 162SL Compressor/Limiter. 162SL, som vi kallar den till vardags, bygger på teknologin från den blå seriens 160SL. Tanken med 162SL är att ge absolut bästa kompressor- och limiterfunktioner med bibehållet enkelt gränssnitt. Läsarna röstar genom att hosta upp de dryga tjugo lapparna 162 SL betingar på gatan.

www.dbxpro.com

DAISY ROCK

Vi hittade en ny gitarrtillverkare på NAMM. Det var Daisy Rock – ett företag som specialiserat sig på gitarrer för tjejer (i alla åldrar!). Man har knutit upp en hel del intressanta artister till märket – bland annat lär Jimmy Pages båda döttrar spela på dessa gitarrer. De modeller vi kikade på (Stardust Elite och Rock Candy) kändes riktigt trevliga.

www.daisyrock.com

DIGIDESIGN

Digidesign presenterade en ny reverbplug-in för Pro Tools|HD Accel: ReVibe. Det är ett mono-, stereo- och surround-modelingreverb. ReVibe är byggd för att kunna ta till vara kraften i de nya 321 DSP-chipet som sitter på HD Accel-kortet och ger Pro Tools TDM-användare en reverbmodeling-plugg som kan hantera det mesta i reverbväg. ReVibe klarar 96 kHz och har fått åtta helt nya reverbalgoritmer. Det är inte kompatibelt med tidigare TDM-system.

www.digidesign.com

DIGITECH

DigiTech fortsätter att försöka skapa en perfekt workstation för gitarrister. Den nya GNX4 är en fullfjädrad modeling effektprocessor, portabel 8-spårs inspelningssystem, MIDI-trummaskin, mp3-spelare och 4 in och 4 ut USB-interface.

www.digitech.com.

E-MU

E-MU Systems visade sina 1820, 1820M och 1212M Digital Audio Systems. Det är 24-bit/192kHz PCI-ljudkort som påstås ha samma omvandlare som HD 192 I/O interfacen från en annan känd tillverkare. Alla tre korten har E-MUS:s E-DSP-chip som klarar både noll-latencymonitoring och mer än 16 hårdvarubaserade effekter. Det som skiljer de olika korten åt är ut- och ingångar och andra kontakter med omvärlden. Gemensamt ska var ett mycket attraktivt pris. Audio-mjukvara medföljer.

www.emu.com

FENDER

Stratan fyller 50 år i år och det firar Fender med flera jubileumsmodeller bland annat Fender Custom Shop 50th Anniversary 1954 Stratocaster – med kropp i ask och även i övrigt mycket detaljtrogen originalet. En annan riktigt läcker gura var den nya Aerodyne Stratocaster.

Även Squireserien hade fått flera nya modeller – genomgående otroligt fina Asienbyggen.

www.fender.com

FOCUSRITE

Focusrite visade sin Liquid Channel. Den består av ett traditionell miksteg och en convolution-del som kan efterlikna alla kända miksteg och kompressorer. De samplingar som gjorts på dessa olika klassiker är så detaljerade att Liquid Channel på ett mycket övertygande sätt kan efterlikna alla nyanser som dessa apparater har i sitt speciella sound. En USB-port gör att man både kan spara alla inställningar och ladda in nya versioner av apparater som kommer ut på marknaden.

www.focusrite.com

GIBSON/EPIPHONE

Epiphone visade en Les Paul Standard Bariton, med 27,75-tums mensur – tre tum längre än en Standard LP. Den har endast en ton- respektive volymkontroll till sina öppna Alnico V-pickuper.

Från Gibson kommer en Jimmy Page signaturmodell där man exakt plankat både den speciella halsen och mikkopplingen i en av Jimmys klassiska LP-gitarrer – Les Paul #1 – en 1959 sunburst Les Paul som Page köpte av Joe Walsh på tidigt 70-tal.

Även Saul ”Slash” Hudson får en ny signaturmodell. Slash Les Paul har ett par vanliga Seymour Duncan Alnico II Pro plus en Fishman Power Bridge-enhet i stallet för mer ”akustiska” ljud.

www.epiphone.com

www.gibson.com

IBANEZ

Ibanez visade bland annat nya signaturmodeller från Joe Satriani, Paul Gilbert och Andy Timmons. Ibanez Iceman är en klassiker som nu kommer i två nya varianter; en av dem är Daron Malakians signaturmodell (mycket begränsad upplaga). IC400BK har kropp av mahogny, dubbla mikar och samma inlägg i halsen som på originalet från 70-talet.

Ibanez visade även en ny elbasserie: Roadgear. RD600HS ska ge ett traditionellt varmt sound med mycket punch i det lägre registren. Flammig lönntopp, aktiv EQ och en något bredare hals i de övre banden. Accu-caststall för en god sustain.

Ibanez EP7 Euphoria är Steve Vais akustiska signaturgitarr. Flammig lönnkropp, graverad mässing runt ljudhålet, Steves karaktäristiska blommiga pärlemårsinlägg, mahognyhals, Grover tuners i guldfinish, B-band UST pickup och B-Band A5 EQ. Varje EP7 är signerad av Steve Vai. D’Addarios coatade EXP-strängar blir allt populärare och flera gitarrfabrikat väljer att sätta dessa strängar på sina gitarrer. Nya Euphoria är ett exempel.

1993 gjorde Ibanez en nyutgåva av den klassiska Tube Screamer TS9. Succén följs nu upp med nyutgåvor av CS9 Stereo Chorus samt FL9 Flanger i samma serie. Dessutom kommer den allra första Tube Screamern, TS808.

Weeping Demon blir enligt Ibanez marknadens mest mångsidiga wha-wha-pedal. Förutom alla kontroller kan man välja om fotplattan skall gå tillbaka automatiskt eller vara i normalläge genom en justerbar fjäderinställning.

Greg Bennett, välkänd gitarrdesigner, var på plats för att visa sina nya modeller – här tillsammans med Musikermagasinets utsända. Hela serien utvidgas trots att man redan har ett av marknadens bredaste sortiment. Bennet besöker Sverige och Gitarrmässan i Göteborg sista helgen i mars för att hålla en clinic om gitarrer, mikar, träslag etc. För mer info:

www.crafton.se

www.ibanez.com

IK MULTIMEDIA

IK Multimedia hade en ny syntplugg i workstationformat på programmet, Sonik Synth 2. Den bygger på ljud från Sonic Reality och är en vidareutveckling från Sonic Synth. Sonic Synth 2 kan hantera ljud som använder lager av upp till 16 mutitimbrala delar kombinerat med olika effekter. Mer än 500 ljud är direkt åtkomliga och mer än 30 olika DSP-effekter kan användas.

Sonik Synth 2 levereras med stöd för RTAS, VST, Audio Unit, Dxi och MAS för Mac0S9, Mac0SX och Windows XP.

www.ikmultimedia.com

KORG

Korgs Legacy Collection Plug-Ins inkluderar en något nedskalad kopia av deras klassiska synt från 1978, MS-20, som controller. Mjukvarumässigt innehåller paketet virtuella versioner av MS-20, Polysix och Wavestation-syntarna – plus ett gäng effekter som kan integreras i ljuden. Paketet bygger på Korgs CMT (Component Modeling Technology) som ska kunna återskapa de gamla klassiska syntarna med stor exakthet.

Tritonsortimentet har utökats med Triton Extrem, med inbyggd rörbaserad ljudprocessor, 160 MB ROM-baserade nya ljud, USB-gränssnitt. CD-brännare och mer…

www.korg.com

KURZWEIL

Kurzweil Music Systems visade VA1 – en analog modeling-synt, som använder ”Power Shaped Oscillators” för att skapa klassiska analogliknande vågformer. VA1 erbjuder 16 rösters polyfoni, 7 samtidiga ljudkällor per röst och 4-parts multitimbralitet. Varje multitimbral part har sin egen effektuppsättning och arpeggiator.

www.kurzweilmusicsystems.com

LINE 6

Variax Acoustic 700 är ett akustiskt tillskott till Variax-familjen. Det är en acoustic modeling-gitarr som erbjuder 16 olika akustiska gitarrelaterade instrument – både nylon-, stålsträngs- och resonatorgitarrer. Variax Acoustic 700 har en limmad mahognyhals och mahognykropp med naturfärgat lock i ceder.

www.line6.com

MACKIE

Onyx är en ny serie mixrar från 15-årsfirande Mackie. Serien består av tre kompakta mixrar; Onyx 1220, 1620 och 1640 – alla har firewirekort som tillval. Mixrarna är mycket stabilt och kompakt byggda, med nya lågbrusiga miksteg, ny EQ-del etc.

Onyx 1220 är en 12-kanals (4 mik/line- och 8 lineingångar) mixer med 3-bands EQ med svepbar mid. 1620 är en 16-kanalare (8 mik/line- och 4 stereolineingångar) med 4-bands EQ med 2 svepbara midkontroller. Onyx 1640 är en 16-kanalare (16 mono mik/lineingångar) med 4 bussar och 4-bands EQ.

www.mackie.com

M-AUDIO

M-Audio fortsätter med sitt framgångsrika firewirekoncept. FireWire 18/14 är företagets första firewireinterface med ADAT-anslutningar. Det är ett 18 in/14 ut audiointerface med MIDI och word clock (24-bit/96kHz). Det klarar även 192kHz på de första 2 analoga ingångarna alla fyra analoga utgångarna. Kanal 1 & 2 har varsitt mik-/instrumentförsteg. FireWire Audiophile är ett något enklare firewireinterface. Det har 2 analoga in- och 6 utgångar + S/PDIF – allt på RCA-kontakter.

www.m-audio.com

MARTIN

Martin visade två nya archtop-modeller – alltså lite större ”orkestergitarrer” med f-hål: CF-1 och CF-2. CF-1 har en 3 tum tjock kropp, en Kent Armstrong ”floating” humbucker i halsläget och ett 3-lagers laminerat lock (gran/obeche/gran). Lönn används i sidor och bakstycke. CF-2 är något tunnare (2 1/2″) och har två Seymor Duncan-humbuckers med volym-, ton- och mikvalskontroll.

www.martinguitar.com

MOTU

Motus mjukvarusampler MachFive har nu stöd för Windows RTAS och Windows HTDM. Det innebär att Pro Toolsanvändare på alla plattformar nu kan använda MachFive. MOTU visade även nya funktioner i sin Digital Performer 4, bland annat den nya Beat Detection Engine – en mängd nya funktioner som inspirerats av både ReCycle och PT:s Beat Detective.

www.motu.com

PEAVEY

Joe Satriani fanns på plats och visade sin signaturförstärkare Peavey JSX – en trekanals förstärkartopp på 100 W med 3-bands EQ på varje kanal. Den har noise-gate och Fat-switchar på Crunch- och Ultrakanalerna. Soundet i Ultrakanalen är en blandning av soundet från Peavys Classic 50 och ett brittiskt sound. Man lade också ner mycken möda på att få clean-kanalen helt distorsionsfri. Peavey visade även en halvakustisk gitarr för jazz- och fusiongitarrister: JF-1. Den har laminerad lönnkropp, lönnhals med rosewoodgreppbräda och klassisk bestyckning med 2 humbuckers och traditonella volym- och tonkontroller. Färger: sunburst, transparent röd eller svart.

www.peavey.com

PRESONUS

Presonus visade FIREPOD, en komplett inspelningsstudio i rackform. FIREPOD har 8 mikingångar (klass A-miksteg) på kombijack, hanterar 24/96-ljud och har stöd för både Win XP och Mac OS X. Den har både MIDI in/ut och S/PDIF och 8 + 2 analoga utgångar på balanserade telejack. Den medföljande Cubase SE klarar upp till 48 ljudspår, men FIREPOD kan köras med de flesta moderna sequencerprogrammen.

www.presonus.com.

PRS GUITARS

Paul Reed Smith visade flera nya modeller. Intressantast var PRS 513 Rosewood Model – bestyckad med 5 single coil-mikar som kan konfigureras för 13 olika ljud. Den har hals i brasiliansk rosewood, 25 1/4-tumsskala, fågelinlägg i greppbrädan och ett nydesignad elektronikpaket. På fredagskvällen fick vi tillfälle att lyssna på Pauls egen grupp som spelade på den nya modellen – och den lät mycket bra!

www.prsguitars.com

PSP AUDIOWARE

Polska PSP Audioware visade 3 nya mjukvarupluggar: PSP EasyVerb, PSP MasterQ och PSP MixPak. EasyVerb har 9 olika reverbalgoritmer med stöd för samplingsfrekvenser upp till 96 kHz. PSP MasterQ är en 7-bands parametrisk EQ med stöd för ljud upp till 192 kHz.

PSP MixPak är en bundle med 4 pluggar: MixBass, MixSaturator, MixPressor och MixTreble. Alla pluggarna har stöd för VST och DirectX för PC och VST för Mac OS X (AudioUnit och RTAS för Mac OS X och RTAS för PC är på G).

www.pspaudioware.com

ROLAND

VS8F-3 Plug-In Effect Expansion Board är namnet på ett instickskort för VS-portor. Kortet gör det möjligt att använda tredjepartstillverkade pluggar tillsammans med digitalportor ur Rolands VS-serie. Det levereras med 5 pluggar. Stöd från Antares, IK Multimedia, Massenburg, TC Electronic, Universal Audio med flera väntas inom kort.

Roland fortsätter också sin utveckling av gitarrsynten. Den senaste heter GR-20 och levereras med en ny mik, GK-3. Syntserien Fantom har nu fått en helt ny motor. Den nya processorn gör det möjligt att skapa mycket kraftfulla ljud och minnesutrymmet kan nu utökas till 1GB. Den nya serien består av: Fantom-X6, X7 och X8 (61, 76 eller 88 tangenter) – och alla har en LCD i färg. Även Rolands digitala trumavdelning har hottats upp. Det nya budgetalternativet, TD-3S, har pads med dubbla triggfunktioner och ljudmodulen innehåller 114 nya ljud uppdelade på 32 trumset.

www.rolandus.com

RØDE

Røde visade bland annat en intressant handmik, S1. Det är en kondensatormik för scenbruk – med 5 års garanti!

www.rode.com.au

SCHECTER

Schecter Guitar Research visade bland mycket annat sin Hellcat VI. Det är inte en baritongitarr. Den är snarare inspirerad av de sexsträngade basar som fanns på 60-talet och som används på många Cure-plattor. Herrarna i bandet har också varit med och designat Hellcat VI. Den har 30-tumsskala och stäms en oktav under en vanlig gitarr. Strängas .025 till .095. Den är bestyckad med 3 Seymor Duncan MH-102-mikar. Alkroppen har en skruvad lönnhals med Grovermekanik.

www.schecterguitars.com

STEINBERG

Steinberg visade ett nytt USB-baserat audio-/MIDI-interface, MI4, som levereras komplett med Cubase SL i ett paket som man kallar Cubase System l 4. MI4 hanterar 16 MIDI-kanaler och har fyra in- respektive utgångar i 24/96-upplösning. Det har både två miksteg och S/PDIF-hantering in/ut. Paketpriset hamnar på 529 Euro.

www.steinberg.net

TAKAMINE

Takamine visade en ny preamp för sina top-of-the-line-gitarrer. CoolTUbe använder rörteknik för att ge ett ”varmare” sound – antagligen blir gitarren också något varmare. Vi lovar att återkomma med mer detaljer när den dyker upp senare i höst!

www.takamine.com

TAMA

TAMA-montern kröntes av ett Starclassic Exotix 2004 i utsökt quilted bubinga med pärlemorinlägg och ”Black Brushed Nickel”-beslag. Setet görs i en begränsad upplaga på 150 ex. Större chans har man att lägga vantarna på en av de 450 exemplaren av Exotix-virveln. Priserna ligger ca: 25% över Starclassic Maple, som för övrigt ställdes ut i en ny snygg lackerad Blue Sparkle. En helt ny serie, Rockstar Custom EFX, visades också. Den har grundare pukor (Accel) och en snygg Duracover i läcker vit respektive mörkblå pärlemor och ”Rock Chrome”.

Senare i vår kommer en uppdaterad metronom RW-105, den kommer att ha bakgrundsbelyst fönster och fler minnesplatser, men samma enkla handhavande som RW-100. Tama visade också en prototyp på hi-hat controller som gör det möjligt att på ett enkelt sätt låsa hi-haten i tajt läge vid spel med dubbel pedal.

www.crafton.se

TASCAM

Man flaggade för en ny GigaStudio-uppdatering som hanterar 24-bits uppspelning, realtids convolution processing, ReWire support, VST-pluggar med mera. GigaStudio 3.0:s kod har skrivits om från grunden har fått dussintals nya funktioner. GigaStudio 3.0 finns i tre olika versioner: Orchestra, Ensemble och Solo. GigaStudio Orchestra har obegränsad polyfoni (beroende på datorkraft), Ensemble-versionen hanterar 160 röster och Solo klarar 96 – samtliga 24/96. GigPulse är GigaStudios convolutionmotor, som kan sampla och återge både akustiska miljöer, mikrofoner och instrument. En uppspelningsversion, GigaPulse SP, finns i de båda mindre programmen, medan den fulla versionen, GigaPulse Pro, återfinns i GS Orchestra.

TASCAM visade även 2488, en 24-kanals HD-porta, som spelar in 24 spår med 24-bitars upplösning med 250 virtuella spår, kraftfulla redigerings- och loopfunktioner. Mixern hanterar 24 hårddiskspår och 8 analoga ingångar och 2488 innehåller både en syntdel och en kraftfull effektprocessor. Den har även en trebands EQ, tre tappningar, inbyggd CD-brännare och inbyggt USB-gränssnitt för backupp till dator. Allt detta för ett cirkapris under 1 500 dollar. Vi får se vad den hamnar på i Sverige.

www.tascam.com

VOX

Vox visade två nya förstärkare i Valvetronix-serien; Valvetronix AD15VT och AD30VT. Som alla läsare redan räknat ut är uteffekten på dessa förstärkare 15 respektive 30 Watt. AD15VT har en 8-tummare och AD30VT ett 10-tums Vox-element. Båda förstärkarna har hörlursuttag, 11 preset-program och två användarprogrammerbara platser, 11 effektprogram (plus brusreducering), en Tap-knapp samt en FX bypassfunktion.

www.voxamps.co.uk

WAVES

Nu visade även Waves ett så kallat Convolution Reverb. IR-1 är ett ”samplingsreverb” som kommer med 60 färdigsamplade konserthallar, hårdvarureverb, och andra akustiska utrymmen. Här finns allt från Santa Cecilia auditorium i Rom till Bluebird Caf i Nashville och interiören från en Lincoln Navigator.

Med IR-1 kan man också förändra fler av de parametrar som styr hur reverbet låter, mer likt en traditionell digitalt reverb, till skillnad från många av Waves konkurrenter.

En 14-dagars demo av IR-1 finns att ladda ner från Waves hemsida. Stöd finns för Mac- och PC-program via RTAS, HTDM (Mac), AudioSuite, VST, DirectX (Win), MAS (Mac) och Audio Units (Mac).

Waves visade även en ny samling pluggar i native-format speciellt lämpad för musiker. The Musician Bundle innehåller två pluggar med ”intelligent” kompression, expansion och gating; Axx, speciellt riktad till gitarrister (surprise!) och Voxx för den kräsne vokalisten. Där finns även Doubler (en automatisk ”dubbare”), Super Tap (sex multi-tap delays med filterfunktioner etc) samt MetaFlanger, den perfekta flangern för gitarristen (och alla andra).Även här finns en 14-dagars demo att ladda ner.

www.waves.com

YAMAHA

Yamaha satsade i år hårt på att få igång sitt mLAN-koncept. O1X ska bli det digitala centrum som hela musikskapandet snurrar kring. För att bland annat kunna inkludera sin Motif ES i ett nätverk presenterade man nu mLAN16E, ett kort som gör om Motif SE till ett 16-kanals 24/96 ljud- och MIDI-interface. Kortet levereras med en mLAN Patch Bay – en mjukvara som fungerar både till Windows XP och Mac OS X.

Man visade även i88X, ett mLAN-baserat audio- och MIDI-interface med två mik- och sex lineingångar med 24/96-ljud. i88X har även Adat och S/PDIF-in- och utgångar och mikingångarna har både 48 V fantommatning och insertpunkter.

www.yamaha.com

Posted on

Washburn – en dag på musikfabriken

Washburn – en dag på musikfabriken (reportage i MM nr 6/2003)

av Gunnar E Olsson

Från och med 1 januari 2003 bytte Washburn namn till US Music Corporation. Deras högkvarter kommer att finnas kvar i Mundelein, norr om Chicago. Och det var dit vi var på väg en riktigt blåsig dag i den blåsiga staden Chicago.

Det är inte alltid man blir hämtad av en limousine när man är på studiebesök så den vita limo som stod utanför vårt hotell fick stå ostörd en stund innan jag till sist gick ut och frågade chauffören om han mot förmodan stod och väntade på oss. Mr Olsen? Yes sir!

Så det var bara att tränga sig in där bak och sjunka ner i skinnsoffan och slå sig till ro en stund.

Efter nästan en timme resa genom Chicagos villaförorter var vi framme i Mundelein – den lilla idylliska förort där man nu bygger både alla sina amerikanska Washburngitarrer och Randallförstärkare.

KORT HISTORIK

Men det hela tog sin början långt tillbaks i tiden. Runt mitten av 1880-talet började firman Lyon & Healy annonsera i lokala tidningar om sina musikinstrument. Man tryckte också upp kataloger. En dåtida något överenergisk marknadsföringsavdelning ville ha det till att man börjat tillverka gitarrer under namnet Washburn redan 1864. En ansökan om att registrera varumärket Washburn nämner dock november 1883 som det datum man börjat tillverka gitarrer och en fabrik fanns då på plats på South Canal Street i Chicago. Namnet Washburn kommer från en av grundarnas mellannamn, George Washburn Lyon.

Lyon & Healy hade från början enbart sålt noter och liknande, men efter att ha köpt upp den intilliggande ditributören av Steinway pianon, Smith & Nixon. Man fick snart mersmak på det där med att sälja musikinstrument och snart hade man både gitarrer, mandoliner och cittror i sortimentet – många av dessa byggda i den egna fabriken.

Lyon & Healy tillverkade också en hel del annat i musikväg, bland annat var man ansvarig för den allra första Gibson-förstärkaren, EH-150, som byggdes av en av Lyon & Healys anställda, John Kutalek.

I början av 1970-talet köptes hela företaget upp av CBS, som redan lagt Fendermärket under sina vingars skugga. 1974 dök än en gång gitarrer upp med namnet Washburn på huvudet. Dessa var dock tillverkade på olika fabriker i Japan. Ett litet Chicagobaserat företag som lystrade till namnet Fretted Industries Inc köpte rättigheterna till namnet Washburn den 20 december 1976. Det nya företaget drevs aven musiker, Rick Johnstone och en instrumentmakare, taget drevs av en musiker, Rick Johnstone och en instrumentmakare, Rudy Schlacher. Efter 10 år köpte Schlacher ut Johnstone och företaget drivs fortfarande av familjen Schlacher.

Den första stora produkten från det nya företaget var en serie gitarrsträngar, Nashville Straights, som förpackades i långa raka askar för att inte strängen skulle behöva rullas. En ny serie gitarrer konstruerades också med tillverkning först i Japan och sedan även i Korea. 1991 var man tillbaks med tillverkning i USA. Man startade en fabrik i norra Chicago som också fick agera huvudkvarter för Washburns utvecklingsavdelning.

Resten är, som man säger, historia…

US MUSIC CORP

US Music Corporation tillverkar och distribuerar idag Washburn-gitarrer, Randall-förstärkare, Oscar Schmidt-gitarrer, Sound Tech Pro-Audio system och Vinci strängar.

Som Washburn Internationals CEO, Rudy Schlacher säger: ”Köpet av US Music Corporation ger oss möjlighet att klart och tydligt separera moderorgansiationen från den avdelning som tillverkar Washburn-gitarrer. Det hjälper oss också att hålla fokus även på de andra producerande avdelningarna som hjälper oss att växa både i omsättning och markandsandelar. Jag tänker då inte bara på Washburn Guitars utan även Randall Amplifiers, Vinci strängar och tillbehör, SoundTech Professional Audio and Oscar Schmidt, som alla har mycket starka expansiva möjligheter och behöver fokus på sina varumärken. US Music är ett känt och välaktat namn i musikbranschen och man har ägt både Randall och Vinci innan vi köpte dem”

Mr Schlacher berättar också att man helt nyligen anställd Bruce Egnater som Chief Engineer. Egnater ligger bakom Randalls nya Modular Amp-teknologi, som MM rapporterade om från NAMM 2002.

– Vår historia som elgitarrtillverkare börjar1978 och redan från början försökte vi erbjuda både originell design och nya funktioner. Vår Signaturserie har flera modeller skapade för, och i samarbete med, några av de mest framgångsrika gitarristerna, som till exempel Jeniffer Batten-modellen där man byggt in MIDI-funktionerna redan från början i toppmodellen.

– The Buzz Feiten Tuning System™, det speciella intoneringssystem som gör att gitarrerna kan fås att klinga rent i alla tonarter, sitter nu på alla våra amerikabyggda gitarrer och på några av de som byggs i våra fabriker i Asien, tillägger Mr Schlacher.

www.usmusiccorp.com

Posted on

Min hemstudio

Min hemstudio (artikel i MM nr 5/2003)

av Gunnar E Olsson

Under denna rubrik ska vi titta in i det allra innersta hos folk – deras hemstudio. Vad behöver man egentligen? Vad använder dom stora grabbarna? Eller dom små…?

Aldrig tidigare har det varit lättare och billigare att skaffa sig en välljudande hemstudioutrustning. Med dagens digitala teknik kan man också välja om man vill jobba mot ett analogliknande gränssnitt i en digitalporta eller köra hela mjukvaruvägen och jobba datorstört.

Alternativen

Det vi vill visa i den här artikelserien är just hemstudiolösningar – gärna lite ovanliga – både från kända och okända förmågor.

Vi hoppas dels att det ska kunna vara till hjälp för andra som ställs inför liknande frågeställningar, men vi hoppas också på gensvar från våra läsare. Vi väntar oss faktiskt att det ska strömma in tips från andra hemstudioanvändare som funnit egna lösningar som de gärna delar med sig av till bröder/systrar.

Många är dom som väljer att dra sig tillbaks till hemmets lugna vrå där man slipper att snegla på studioklockan hela tiden. Christian Dohber, sångare, gitarrist och låtskrivare i Moses, som fortfarande använder sin gamla Fostex-porta till vissa inspelningar, säger i detta nummer:

– Fördelen med en hemstudio är att man inte behöver jaga folk som ska sköta det ena eller det andra. Man sätter upp en mik och spelar in. Så är det klart.

Och i förra numret av MM säger Mauro Scocco apropå sin nya platta där det mesta är inspelat i hemstudion:

– Det finns mycket att vinna på att jobba hemma. Man kan ta sig tid och känner sig inte stressad. Jag sjunger när jag har feeling. Och jag inbillar mig att det blir mer personligt om man spelar själv än om man tar in musiker som är med på 38 andra plattor.

Och han fortsätter med:

– Sångljudet hemma är det bästa jag haft i någon studio, även i sådana med mikar i 100.000-kronorsklassen.

Min egen hemstudio, då…

Bilden här intill visar något som verkligen uppfyllde kriterierna för en hemstudio. Under några år gav den mig allt jag behövde i hemstudioväg. Man skulle aldrig klassa den som en professionell studio. Den rymde helt enkelt bara en person och den var definitivt belägen i hemmet – i en garderob i vardagsrummet.

Mina första stapplande hemstudioförsök tilldrog sig i historiens gryning, strax efter att ormen sålt på Eva ett äpple med tvivelaktiga bieffekter. Först var det två kassettdäck och ett fasligt ping-pongande fram och tillbaks, två spår i taget, två spår i taget…

En kompis skaffade dock en Teac 3340-S och ett litet mixerbord och så hade vi plötsligt en nästan professionell utrustning. Teac-bandaren hanterade fyra spår på kvartstumstape och S:et stod för ”simul sync”. Detta var ett sätt att lyssna på det inspelade materialet via inspelningshuvudet – inte avspelningshuvudet, som satt lite längre bort längs bandtransportsträckan och därför gav en rejäl fördröjning (nu snackar vi Latency med stort L). Vid lyssning via inspelningshuvudet hamnade ljudet från alla spåren i synk med varann och med det man spelade in. Ville man ha fler än fyra pålägg krävdes både omsorgsfull planering och att man skickade över inspelningen till en annan bandare, samtidigt som man mixade ner till ett eller två spår för att frigöra nya spår för fler pålägg. När man sedan skickade tillbaks ljudpaketet till Teac-bandaren hade man plötsligt förlorat två generationer i ljudkvalitet, bortbytta mot brus och distorsion, men vad gör man?

Jag ville förstås ha en egen hemstudio – jag var trött på att fajtas med råttorna i källaren där vi hade Teacen och mixerbordet – så vad göra? Jag tog ett banklån – till min frus stora förskräckelse – och köpte en begagnad Teac 244 Portastudio, en Roland 707 (den första digitala trummaskinen med en prislapp som ändå gick hantera för en familjefar), en Casio CZ-1000 (en av de allra första multitimbrala syntarna), ett fjäder-reverb från engelska Accessit och lite annat smått och gott. Min första fuzzbox, en kompressor, en limiter, och en analog trumljudsburk (någon trummaskin var det definitivt inte!) byggdes efter byggbeskrivningar från olika elektroniktidningar.

Plötsligt fanns alla verktyg för att kunna göra musik och inspirationen flödade…

Och nu…

Det är lite lättare nu (Hörde ni? Det var inte bättre förr!) – och billigare! Idag skulle jag endera valt en enkel digitalporta, till exempel en liten Korg, Boss eller Zoom-porta – jag har alltid varit lite svag för Zoom-burkarna, av någon outgrundlig anledning.

Om jag valt en bärbar dator hade det blivit Apples nya 12″ Powerbook – kompakt och kraftfull och fullt kapabel att köra en nedbantad version av min normala studioarsenal av pluggar och andra mjukvaror.

Logic, Live och Reason hade utan tvekan fått följa med till sommarstugan, tillsammans med en Kinabyggd kondensatormik, ett löst miksteg och/eller M-Audios nya kompakta FireWireinterface 410 – om det hinner dyka upp innan semestern. Sen var frågan: ska man ta med sig den 12-strängade gitarren? Och Stratan? och Poden? Och kontrabasen…?

Posted on

M-Audio Firewire 410

firewire410_0401

M-Audio Firewire 410 (test i MM nr 1/2004)

av Gunnar E Olsson

Vad kännetecknar det perfekta audiointerfacet? Det ska vara litet och kompakt. Det ska ha minst två bra miksteg. Det ska ha digitalt in/ut, Det ska ha åtminstone åtta separata ut. Det ska helst vara firewirebaserat för att fungera både stationärt i en studio och som flyttbart interface tillsammans med en laptop-dator. Och prislappen ska kännas hanterbar. Finns då detta audiointerface? Nja, kanske…

M-Audio har i alla fall försökt uppfylla alla dess krav – och några till – med sitt senaste alster Firewire 410. Det visades redan på NAMM för nästan ett år sedan och har sedan dess varit mycket hett efterlängtat. Leveransdatum har hela tiden flyttats framåt och när det äntligen ligger på mitt skrivbord är det knappt jag tror det är sant…

LITET PAKET, STORT INNEHÅLL

Men det är sant och jag får det raskt ur kartongen – en kartong som för övrigt även innehåller en lös nätadapter, tre CD-skivor med drivrutiner och lite extra mjukvaror, en rejäl firewirekabel samt en liten trycksak som kallar sig ”Getting Started Guide”.

Firewirekabeln är av typen; 6 poler i varje ände. Man bör inte ersätta den med en 4-till-6-variant, även om man råkar ha en sådan liggande efter något DV-filmprojekt. Det behövs 6 poler i varje ände om man ska kunna mata Firewire 410 via firewireport från datorn – detta kan vara en klar fördel om man vill klara sig enbart med en batteridriven laptop och Firewire 410 ute på fältet – långt från alla strömuttag. En stor pluspoäng för den funktionen.

Firewire 410 har endast 2 plus 2 ingångar (2 analoga och 2 digitala) och 8 plus 2 utgångar (8 analoga och 2 digitala). Därav 410 i namnet. Jag skriver endast, för det finns säkert användare som vill ha fler ingångar för att till exempel kunna mika upp ett trumset eller liknande och spela in detta på ett gäng kanaler samtidigt. För mig däremot – och många andra ensamvargar som sitter och spelar in max en stereouppsättning i taget – känns detta som en idealisk kompromiss mellan ”vill ha” och ”behöver”.

Firewire 410 har alltså två analoga ingångar på framsidan i form av Neutriks kombinerade XLR- och telejack. Ingångarna har fantommatning som kopplas in med hjälp av en knapp på framsidan på båda XLR-kontakterna samtidigt. Kolla noga om ni har nån extra känslig signalkälla inkopplad innan ni matar den med 48 V. De flesta dynamiska mikar ska klara detta om kablarna är rätt kopplade, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra, som min mor alltid sa innan hon kopplade in sina gamla bandmikrofoner.

Teleingångarna på framsidan är anpassade för elgitarr och liknande instrument. Behöver man 2 jack att mata in sina linesignaler i, så hittar man dessa på baksidan – om man är skarpögd, vill säga. Nån formgivare har fått ett spel och märkt kontakterna på baksidan med vit text mot en ljusgrå blank bakgrund. Tack och lov är texten dubblerad på bakkanten av maskinens ovansida och annan text på baksidan är svart eller vit mot röd bakgrund och det fungerar utmärkt.

På framsidan har vi i alla fall genomgående svart (mycket läsbar) text. Vi har både omkopplare för mic/line, en dämpsats (pad) på 20 dB och gröna och röda lysdioder som visar att signal finns respektive varnar för överstyrning.

Det finns även en uppsättning om två gånger fyra lysdioder som visar utnivåer. Under dessa finns en ratt av typen: ändlös. Den kan konfigureras att styra olika funktioner efter behöv, men mer om detta senare.

Firewire 410 har två hörlursutgångar med varsin volymratt. Pluspoäng! Men det är en aning dåligt flås i dessa jack – jag testade alla mina hörlurar – så vi tar tillbaks en halv poäng.

Bredvid dessa rattar – det börjar bli en aning trångt nu – hittar vi två lysdioder som visar när en S/PDIF-signal finns på in- eller utgång, en omkopplare för MIDI-thru (för att maskinen ska kunna användas med MIDI-prylar även utan MIDI-program i datorn) samt omkopplare för fantommatning. Det blir många rattar, knappar och funktioner på en liten front, men på det hela taget är det bra upplagt och fullt användbart.

Baksidan är nästan lika fullproppad. Där finns två line in och åtta line ut (alla på obalanserade telejack), digitalt in och ut (S/PDIF, både optiskt och på RCA-kontakt), två firewirekontakter, MIDI in och ut samt en liten kontakt för den lösa nätdelen.

KONFIGURERING & HANTERING

Medföljande drivrutiner (version 1.0) byts raskt ut mot en nyare version på tillverkarens hemsida. Drivisarna hinner uppdateras ytterligare två-tre gånger under testens gång – bra snurr på bugfixar och uppdateringar med andra ord.

Det tryckta alster som följer med är något magert. Det hanterar 6 olika språk varav 3 sidor är på engelska (inklusive 1 sida innehållsförteckning). Det räcker dock för att komma igång och ett pdf-dokument på 40 sidor går sedan igenom alla detaljer för installation och konfigurering i Windows XP och 2000, MacOS 9 och X. Jag har väl nämnt vad jag tycker om att läsa handböcker på en skärm? Nu fixar det sig ändå. Det mesta är tämligen enkelt och jag kör testen i MacOS X, så där gör jag det lite extra lätt för mig.

Firewire 410 har stöd för ASIO 2.0 och dess ”direct monitoring” i de operativsystem som stödjer detta. Det innebär att man kan köra ”ultra-low latency” i vissa program, förutsatt att både program och dator klarar detta förstås…

En nackdel med detta förfaringssätt är att man inte kan nyttja inspelningsprogrammets effekter för lyssning vid inspelning. Men lugn, M-Audio har tänkt på detta. Med i drivpaketet följer en ”Software Control Panel” som i princip är en liten mjukvarumixer som hanterar alla kanaler in och ut ur såväl inspelningsprogrammet som Firewire 410 (se Bild!). Här kan man dels se till så att man har direktlyssning på den inkommande signalen med hjälp av den adresserbara mjukvaruratten på apparatens framsida – man kan med den ratten välja att styra endera software return bus, output bus, input, phones eller aux send. Detta alltså med en ratt som man enkelt kommer åt på 410:s front. Mycket bra!

Dels finns även två auxtappningar på alla ingångslimporna (aux L och aux R) – tappningar som kan användas till allt möjligt smått och gott. De kan användas för att skicka ut en separat monitormix – det finns visserligen redan en separat monitor- och hörlursbuss, men ändå… Eller det givna alternativet: skicka en tappning via S/PDIF-utgången till en extern effektburk och sedan via S/PDIF-ingången tillbaks för att mixas in till lyssningen. Mycket smidigt – förutsatt att man har en extern effektburk med digitala in- och utgångar förstås.

Från denna kontrollpanel styrs även om man vill synka ljudet till extern klocka eller jobba med datorns interna klocka samt vilken digital ingång som ska användas (optisk eller RCA). Där finns även mute- respektive dim-funktioner för hårdvaran. Det vill säga; man kan tillfälligt stänga av monitor ut (påverkar inte hörlursutgångarna) eller sänka med 20 dB utan att behöva gå in i inspelningsprogrammet och ”rådda”. Man kan förstås också spara mixerinställningarna och ladda in dem igen vid behov. I en framtida uppgradering utlovas även stöd för att kunna köra flera Firewire 410 samtidigt.

MIDI-biten är väl inte så märkvärdig. Det får snarare ses som en bonus att där finns 1 in och 1 ut. Det räcker ju för att kunna styra mjukvarusyntar från ett externt keyboard eller för att koppla in till exempel en Mackie Control och göra mixandet lite mer trivsamt.

För övrigt är Firewire 410 extremt lättjobbad. Den ser ut – och fungerar – som vilket miksteg som helst, men har som sagt några ypperliga extra funktioner. De dubbla hörlursgångarna är en, mjukvaruratten en annan, mångfalden av in- och utgångar ytterligare en…

Med i paketet levererar M-Audio också en något nedbantad variant av Ableton Live (Live Delta) – ett mycket bra initiativ. Jag menar, hårdvaran är ju nästan gratis, ska man få gratis program också?

Dessutom finns något man kallar Maximum Audio Tools. Det ska vi inte prata så mycket om – det är mest en samling demo- och gratisprogram som ni lika gärna kan ladda ner själva från nätet.

Under testen provade vi alla musikprogram vi överhuvudtaget kunde komma över och alla fungerade utmärkt tillsammans med Firewire 410 – alla utom ett. Där handlade det om ett program med ett lite äldre versionsnummer, som vi tyvärr inte hann uppdatera under testens gång. Även MacOS X:s egna systemljud tycktes trivas med den nya bekantskapen.

HUR LÅTER DET?

Firewire 410 hanterar 24 bitars 96 kHz-ljud (till och med upp till 192 kHz om man nöjer sig med två kanaler) på ett utmärkt sätt. Det inspelade resultatet är tekniskt sett med utmärkt beröm godkänt. Det konstnärliga innehållet i musiken får ni faktiskt stå för själva!

M-Audio använder både bra omvandlare och miksteg. Liksom hos deras Ozone (test i MM nr 11-2003) håller framför allt mikförstärkarna en ovanligt hög klass. Frekvensgång, dynamik- och brusvärden är alla mycket bra. I mina öron låter de bättre än många av de steg man hittar hos även tämligen avancerade (och betydligt dyrare) digitalportor idag.

Vi testade Firewire 410 med en Apple Powerbook 12″ (867 MHz G4 och 640 MB RAM). Vi använde en ADK A-51ST (välljudande kinesisk stormembransmik), en AudioTechnica AT-4033a (japansk dito) – båda kräver famtommatning – samt en Shure SM58 (kräver ingen presentation) och en ADK A-48 (kinesisk rörmik med eget nätaggregat). Vi har tidigare kört dessa mikar på miksteg som kostat betydligt mer än det pris hela Firewire 410 betingar och vi vet hur bra de kan låta i dessa situationer. Slutresultatet gör oss därför mycket positivt överraskade. Det finns en öppenhet i ljudet som vi inte riktigt väntat oss i den här prisklassen.

Vi testade också att köra hela paketet på Powerbookens inbyggda batteri via firewirebussen – alltså både Firewire 410 och fantommatningen – och där kunde vi spela in i nästan prick 1 1/2 timme innan laptopen dog av batteribrist.

SAMMANFATTNING

Nu börjar det ta riktigt bra fart på firewireinterfacesidan. De apparater som funnits tidigare har tyvärr alla varit lite dyra – under 10 000 kronor har väl inte funnits så mycket egentligen? Att M-audio nu lyckats med konststycket att få ihop ett firewirebaserat audiointerface med MIDI, 2 plus 2 ingångar samt 8 analoga och 2 digitala utgångar för en summa rejält under 5 000 kronor är väl nästan snudd på mirakel (eller också tar de andra tillverkarna ut överpriser). Att sedan hela paketet både låter alldeles utmärkt och är rejält lättarbetat gör ju att vågen lätt tippar i över i M-Audios favör. Vi delar även ut ett fett pluspoäng för att Firewire 410 kan strömförsörjas via firewirebussen!

Kan man inte få det att låta bra med det här audiointerfacet ska man inte hålla på med ljudinspelningar – träslöjd kanske?

Posted on

Mackie Onyx Satelite

Mackie Onyx Satellite (test i MM nr 6/2007)

av Gunnar E Olsson

Nu börjar det formligen vimla av firewirebaserade ljudinterface på marknaden. När nu Mackie ska försöka slå sig in på denna tuffa marknad blir det med ett helt nytt koncept: Mackie Onyx Satellite.

Vi säger välkommen till det första tvådelade firewirebaserade ljudinterfacet. Det är inte första gången Mackie visar sin innovationsförmåga. Deras Control Universal är ju ett ytterst användbart inspelningsverktyg och de som suttit och jobbat med Mackie Big Knob har haft svårt att tänka sig ett liv utan denna.

ETT NYTT KONCEPT

Det var väl bara frågan om vem som skulle bli först med detta. På den laptopbaserade datormarknaden har det länge existerat ett fenomen som kallas dockningsstation. Det innebär att man har en mindre maskin som lätt går att plocka med sig och sedan en större anordning som innehåller alla kontakter och uppkopplingar som behövs för stationärt bruk.

Så enkelt är det. Mackie Onyx Satellite består av två delar. En Base Station där själva dockningsmöjligheterna finns och en mindre del; Satellite Pod som kopplas till basstationen genom att man trycker ner den i ett passande fack på basstationens översida. Båda delarna kan strömmatas via firewirebussen – om datorn är försedd med den större 6-pinnars firewirekontakten – eller med hjälp av den medföljande separata nätdelen – om datorn är en enklare PC-laptop med den mindre firewirekontakten, som också är vanlig på DV-kameror.

Tanken med Onyx Satellite är att den större basstationen ska anslutas mer eller mindre permanent i ens studio. För snabba utryckningar och inspelningar på fältet ska det räcka med att ta med sig den mindre Pod-enheten.

SATELLITE POD

Den mindre enheten är bastant som en tegelsten, men med mer avrundade former. Den är konstruerad av aluminium och stål. Det enda hos den som kanske skulle kunna ta skada är de fyra rattarna på framsidan. Den har två Neutrik Combo-ingångar (XLR och tele) på baksidan, tillsammans med två telekontakter (balanserade/TRS) för de båda utgångarna för kontrollrumslyssning (till exempel aktiva närfältsmonitorer). På baksidan finns också en firewirekontakt, kontakt för anslutning av den externa nätadaptern samt den multikontakt som utgör förbindelse när enheten dockas med basstationen. Där finns också ett hål för att koppla ett Kensington stöldskydd.

På framsidan har vi – utöver de fyra rattarna som reglerar nivån på in- och utgångarna – två hörlursuttag där det ena har en egen nivåratt och den andra delar den med kontrollrumsutgångarna på baksidan. Dessutom finns två omkopplare för att anpassa de båda ingångarna till instrumentnivå, en global omkopplare för 48 volts fantommatning samt ett gäng lysdioder som indikerar allt från signalnivå till att fantommatning eller nätspänning är påslagen.

Inne i burken finns två av Mackies senaste Onyx-miksteg med tillräcklig gain (60 dB) för att orka driva till exempel de bandmikrofoner som har kommit på modet igen. På omvandlarsidan hittar vi 24 bitars AKM-omvandlare som klarar upp till 96 kHz samplingsfrekvens.

Kort sagt: Poden har det mesta som behövs för att göra en riktigt bra tvåkanalsinspelning på fältet.

BASSTATIONEN

Den större enheten – som behöver ha Poden inkopplad för att fungera – är också den en rätt bastant pjäs. Utöver de anslutningsmöjligheter som återfinns på Poden hittar vi här separata XLR respektive telekontakter – både balanserade och obalanserade – för att kunna ha både en mikrofon, två par ljudkällor på linjenivå och ett instrument anslutna samtidigt … på varje kanal. Allt kan förstås inte användas samtidigt. Vilken av de många ljudkällorna som ska få företräde väljs med hjälp av tryckknappar på basstationens framsida. Utöver dessa åtta knappar finns en talkback-funktion. Med hjälp av den kan man antingen prata med en artist i sångbåset via den inbyggda miken. Då väljer man ”to phones”-knappen. Eller också använder man den som ”slate”-funktion. Då trycker man på ”to DAW”-knappen. Denna funktion var kanske mer användbar på den tiden man behövde märka upp olika tagningar på tejp, för att inte man skulle blanda ihop dem. I dagens datorstyrda studio kanske man lika gärna kan skriva in den information man vill spara i datorn. Den här funktionen brukar annars bara finnas på större mixerbord. Det är faktiskt första gången jag sett den på utrustning som så uppenbart riktar sig till en hemstudio- eller projektstudiomarknad.

Dessutom finns ytterligare en ratt för kontrollrumsnivå. Som vi kommer att märka när vi kikar på basstationens baksida, finns här två uppsättningar med utgångar märkta Control Room (A och B). Till denna funktion hör också att vi kan välja både vad vi vill skicka iväg (insignalen eller det ljud som kommer från datorn) och vart vi vill skicka det (till kontrollrum A eller B, till utgång 1 och 2 eller till utgångarna 1-6). Vi ska också passa på att ge Mackie en eloge för att man placerat basstationens strömbrytare på frontpanelen.

Baksidan har samma uttag för nätadapter, Kensington stöldskyddslås och firewire som lillebroder Pod, men sedan hittar vi faktiskt en massa annat. Input 1 och 2 har till att börja med en varsin rejäl XLR-kontakt (ingen combo-variant), men dessutom finns alltså både dubbla uppsättningar TRS-teleförsedda linjekontakter, en instrumentingång på varje kanal och insertjack för att man ska kunna koppla in, till exempel, externa kompressorer eller liknande. Inte illa för att höra till ett firewireljudkort för hemstudioändamål.

Dessutom finns här alltså utgångar för två uppsättningar kontrollrumsmonitorer och/eller sex andra separata utgångar. Vi har alltså en ganska komplett uppsättning med anslutningsmöjligheter.

MJUKVARA

När det gäller drivrutiner finns de som behövs på den medföljande CD:n. De måste installeras om man har en PC men om man har en Mac behövs inga speciella drivisar. Man väljer bara Mackie Onyx Satellite i Audio MIDI-setupen.

Utöver detta finns ett sequencerprogram från Mackie/LOUD Technologies som heter Tracktion. Den version som följer med paketet är 2.1. Framtida uppdateringar kommer att finnas att ladda ner från Mackies hemsida, där man faktiskt redan flaggar för Tracktion 3 …

Till dem som kanske har haft det något tveksamma nöjet att kika på Tracktion version 1, kan jag bara säga att tvåan har tagit sig rejält. Det är självklart inte lätt att konkurrera med de etablerade programmen från Steinberg, Apple, Digidesign och Motu – de har ju ganska många års försprång – men Tracktion 2 innehåller en bra uppsättning effektpluggar och funktioner och när man väl vant sig vid det något främmande gränssnittet kan Tracktion bli ett riktigt användbart inspelningsverktyg. Och … det följer ju med gratis.

De flesta har kanske redan ett inspelningsprogram som man vant sig vid och då finns kanske ingen större anledning till att börja lära sig ett helt nytt program. Mackie Onyx Satellite fungerar nämligen med de flesta på marknaden förekommande inspelningsprogrammen – undantaget förstås Pro Tools, som kräver speciell hårdvara för att fungera.

I ARBETE

Det första jag gjorde, efter att ha kopplat upp en massa in- och utgångar till basstationen, var att ta mikstegen på en teståkning. En vanlig kondensatormikrofon av god kinesisk medelklass gav ifrån sig idel välljud. Nästa steg blev att ta fram en lite mer krävande bandmikrofon. Även här räckte förstärkningen i de båda mikstegen till, utan att man behövde krana på med det allra sista på gainratten. Här är det väl på plats att skicka ut en varning. Det finns bara en knapp för att koppla in fantommatningen, som då matar båda ingångskanalerna. Många bandmikrofoner kan ta skada om man matar dem med 48 volt, så tänk på detta om ni behöver köra en bandmikrofon tillsammans med en kondensatormik som kräver fantommatning! I Onyx Satellite fungerar detta inte, så där får man kika på andra lösningar, eller spela in med bandmikrofonen för sig.

Den stora basstationen har en knapp för val av programkälla; man kan välja om man vill lyssna på ljudkällan direkt eller på ljudet från datorn. Det finns däremot ingen variant där man kan mixa de båda källorna. Man får alltså finna sig i att lyssna med den fördröjning som ens datorsystem levererar när man ska göra pålägg. Med en rask maskin är det inget problem, men alla har ju inte råd med den senaste stjärnan på datorhimlen, så här hade det varit käckt med någon form av nolatency-lyssning av den typ som många av konkurrenterna försett sina ljudkort med.

Sedan blir det dags att ta Poden på en åktur. Den har perfekt format för ryggsäcken och precis det som behövs för att kunna göra inspelningar ute på fältet. Man kan mata den med spänning via firewirebussen, den har två bra miksteg, fantommatning och två hörlursuttag med ordentligt flås. Perfekt!

En detalj som kan nämnas i sammanhanget är att det bara finns en firewirekontakt. Behöver man ansluta till exempel en extern hårddisk samtidigt som Onyx Satellite, får det endera bli en USB-baserad sådan, eller så får man plocka med en liten firewire-hub i bagaget, något som en del hävdar kan medföra konflikter, bandbreddsproblem etc.

På minussidan får vi kanske nämna att MIDI-kontakterna lyser med sin frånvaro, liksom alla former av digitala in- och utgångar. Inte heller Word Clock-synk är något vi behöver bekymra oss om. Saligt frånvarande.

LJUDKVALITET

Allt som finns i anslutningsväg fungerar alldeles utmärkt och – kanske viktigast av allt – det låter rysligt bra!

Onyx-mikstegen känner vi igen från Onyx-mixrarna. De är välkonstruerade, låter alldeles förträffligt, på ett neutralt och ofärgat sätt. De har tillräckligt med gain och bra head-room. Till detta adderar vi dessutom alldeles utsökta omvandlare från AKM. Jag spelade in allt som gjordes med Onyx Satellite på 24 bitar 96 kHz och jag är mycket nöjd med slutresultatet. Mikstegen går att dra upp ordentligt utan att det blir Niagaravarning och detsamma gäller lurarna. Där måste jag påpeka att jag inte minns när jag sist hörde så kraftfulla och välljudande hörlursförstärkare. Detta brukar ju ofta vara ett sorgebarn på ljudinterface. Här får man nog till och med varna för att det kan bli väldigt högt.

SAMMANFATTNING

Mycket bra omvandlare, välljudande miksteg och en massa anslutningsmöjligheter. Allt paketerat i ett helt nytt koncept.

Mycket vill ha mer, och det är väl ett par saker ytterligare som skulle kunna ha gjort detta till en total hemstudiosuccé. En MIDI-kontakt eller två hade inte suttit i vägen och det hade varit vansinnigt trevligt om basstationen hade möjliggjort fyra kanalers samtidig inspelning.

Som det ser ut får man ändå väldigt mycket för pengarna. Och apropå pengar så såg jag precis idag en butik som sålde Onyx Satellite för 3 495:–, även om riktpriset på 4 995:– också är ytterst konkurrenskraftigt. För 2 och ett halvt tusen vore det till och med snudd på stöld om man så bara fick Satellite Poden. Med basstationen inräknad i priset är det en ren dröm. En ytterst välljudande dröm!

Uppdatering: Här finns en film som visar Mackie Onyx Satellite … in Action.