Author: Gunnar E

Den senaste veckan har varit mycket intressant ur iPad-synpunkt. Dels släppte de käcka killarna med propeller på huvudet en uppdatering (läs: iPad-version) av sin ReBirth, som tidigare hade gjort stor lycka i sin iPhonemanifestation. Med iPadversionen tar Propellerheads ReCycle-konceptet ett rejält steg närmare den perfekta versionen av sin egen ytterst trivsamma mjukvara. Här kan ni se när Kurt Kurasaki kikar på ReBirth for iPad …

Men så kom ju också Korg med sin – i alla fall för mig – mycket överraskande iMS-20. I det fallet rör det sig inte bara om en mjukvaruversion av den gamla analogsynten MS-20. Man plussar dessutom på med en rad trevliga extrafunktioner, som en inbyggd 16-stegs analog sequencer, en sex-rösters trummaskin och en mixerdel.

Här är en annan YouTube-film där man får en ganska god uppfattning av vad iMS-20 är kapabel att åstadkomma.

Visst är det väl så – för det mesta i alla fall. Men ibland hjälper det inte om tanken är god, om ändå resultatet uteblir eller blir undermåligt. Det finns många exempel på detta här i världen. En typisk replik man hör vid sådana tillfällen är: “Han gjorde i alla fall så gott han kunde.” Men det är väl också en klen ursäkt. Blev det skit så spelar det väl ingen roll om han gjorde så gott han kunde. Han kanske helt enkelt skulle ha gjort något annat i stället – eller inget alls. Vem vet?

För att återgå till temat så var tanken i alla fall att jag ska försöka komma igång igen med att dela med mig av mina funderingar kring det här med musik. Tanken har funnits där länge, men det har inte blivit något överhuvudtaget. Nu börjar det bli dags igen … å andra sidan kan det aldrig bli för sent att ta tag i sin situation och försöka göra det bästa av den. Eller det bästa man kan, i alla fall. Det är väl ändå huvudsaken? Eller hur vad det nu igen?